Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1855, sida 2

ningarne efter Bomarsunds fall. De seglade genast till Stockbolm och andra Svenska orter under Fransk flagg och, så länge Fransk-Engelska eskadern i fjor fanns qvar i Östersjön, utan annat besvär vid egna tullstationer — Degerby och Eckerö — än uppvisandet derstädes af sina prestbetyg. De komma ock i år, de gamla stamförvandterna, men utan flagga, ty de töras icke för blifvande efterräkningars skuld begagna den franska, och äro af engelsmännen förbjudne att apvända den ryska. . Vestmakterna låta i år Ålands-öarne styra sig sjelfva, på ofvan antydt sätt, och besöka dem sällan. Engelsmännen ligga i vikarne och hålla de Finska kusterna under sträng uppsigt. När deremot en Ålandsskuta mötes på väg till våra kuster, anprejas den stundom icke. Sker det, så går den fri, till oss nota bene, vid uppvisandet af Aländska tullkammar-handlingar. En bekantskap från förra året, länsman Örbom, född Österbottning, förtjenar några ord. Det var han som för åtskillig ryss-vänlig stränghet emot allmogen och afvoghet mot vestmakterna i full uniform upptogs af engelsmännen och fördes till England. Der mår han nu rätt bra, ja så bra att han nyligen hemsändt 200 silfverrubel. Hans hustru och barn äro qvar vid länsmans-indelningens förmoner. Hvad kan han och hans familj önska bättee! P. S. Bland de gripne och till Finland öfverförde personerne, inalles 33, var en vid namn Lindström, hemma i Lemlands socken, till yrket smed. Han var ute på skäfjagt i skärgården och hade nyss skjutit skälen N:o 2, då engelsmännen, som behöfde lots till Bomarsunds fästning, varseblefvo och tillfångatogo honom. Han egde verkligen förtjensten af att dit inlotsa dem. Till blokadens slut hade han lugna dagar. Derefter for han öfver till Sverige, der han tillbragt vintern, och der han köpt en skuta, med hvilken han i slutet af April begaf Sig till hemlandet, förmodande att i dess farvatten träffa vestmakternas flotta. Men den var ännu icke kommen. Han träffade i stället kronobetjeningen, som, bokstafligen taladt, lade beslag på bonom, iklädde honom en jernrustning af omkring 7 pund och genast öfverförde honom till Finland. — Kronobetjeningen. de s. k. Alandsherrarne, blefvo mycket beskedliga vid islossningen De hade också derförinnan gjort ollt hvad de förmått. Bland annat hade de runda 2 månader tidigare än vanligt indrifvit skatterna och bragt dem i säkerhet. — Någon rekrytering har ännu icke öfvergått Ålands-öarne, men varit ifrågasatt i form af en skarpskyttebataljon på 500 man. Förbi Botvaldavik passerade den 25 Juni 7 stora ångskepp, norr på, med andra fartyg på släp. — Från Slitehamn bemärktes den 26 Juni kl. 10 f. m. 4 stora, troligen engelska ångskepp. medförande på släp flera bombslupar styrande kurs norr-på.