de ett sådant bolag gått tillväga? — Jo: man hade anställt de bästa generaler och officerare, vare sig de funnits inom eller utom England, dervid man helt säkert ganska litet tänkt på om de varit söner eller kusiner till den eller den lorden, eller hade förord af den eller den parlamentsledamoten, utan endast afsett deras skicklighet i yrket; man hade anlitat alla Englands stora tillgångar i afs. å mekaniska hjelpmedel; man hade varit mycket nogräknad om armåens helsa och välfärd, alldenstund hvarje förloradt menniskolif varit en stor ekonomisk förlust; man hade köpt proviantoch krigsförnödenheter på det billigaste och klokaste villkor, och helt säkert icke låtit fartyg Jastade med nödvändighetsartiklar gå fram och åter från destinationsorten, blott derföre att ingen funnits, som haft särskilt föreskrift att emottaga dem, o. s. v. Vi erkänna, att detta är att se sakerna nägot affärsmessigt och att göra det ädla, sublima krigsyrket till något i mångas ögon ganska simpelt, men icke dess mindre torde det vara ganska praktiskt. Naturligtvis kunna vi alldrig ifrågasätta, att under fredliga tider saker na skulle kunna ordnas något ditåt, ty visserligen skulle det vara en ganska lätt sak, att med någon klok entreprenör öfverenskomma, att han alltid skulle hålla några hundra man i stridsfärdigt skick, då det sannolikt ej skulle behöfvas flera år och nya millioner, så snart det gällde att ställa armken på krigsfot; men hvad skulle väl då de få att tänka på, som ägna hela sin djupa tankeverksamhet åt snitten af en uniformskrage, o. d., och hvad skulle man väl roa sig med sedan, om lustlägren på detta sätt blefve svårare att åstadkomma (ehuruväl äfven sådant kunde öfverenskommas med entreprenörerne)? Bort således med alla dylika hädiska tankar, som kunna passa ett krämarefolk, som de amerikanska yankees, hvilka ställa krigsföretag (till Cuba) på aktier, men ej ett högsinnadt folk, som det svenska, som längtar att få -dö för sin kung! Emellertid är det eget att se huru öfverallt hvarest den enskilta kraften är den som utför de stora företagen, nya utvägar uppsökas och användas, de största resultater vinnas med minsta användning af kraft, personliga dugligheter framstå, med en alldrig förtröttad uppfinningsanda, m. m., under det att allt, som skall utföras af staten, genom ett eller flera ämbetsverk, måste gå i slentrianens nötta fotspår, med användande af så mycken kraft som möjligt för åstadkommande af minsta mojliga resultat, o. s. v. Vi måste likväl i Sverge med glädje erkänna, att tvenne vigtiga företag hos oss i detta fall utgöra lysande undantag, nemligen telegrafanläggningarne och, såsom vi boppas, statens jernvägsbyggnader, men detta beror väl derpå, att dessa företag blifvit dragna utur respektive ämbetsverks händer och öfverlemnade åt den högsta ledningen af enskilte personer, med skicklighet och nitälskan för saken. Oaktadt dessa undantag tro vi likväl, att man måste med Times erkänna, att det är lättare att intaga 100 starka fästningar än alt skjuta breche på ett i slentrianen förstelnadt regeringssystems och ämbetsverks trånghufvade, inbitna förställningssätt. i —