Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1855, sida 2

den d. 9 passerade emellan ön Levansari och fasta landet. varseblef man ett fientligt läger på omkring 3000 man med 6 grosva saltstycken. Magiciennne lade sig för ankar ungefår 1800 steg från stranden, och Ryssarne öppnade på densamma en eld, som besvarades med så säkra skott, att fienden såg sig nödsakad draga sig in i skogarne utom skotthåll från fartygets bredsidor. Ryssarne måste lidit stora förluster, tyMagicienne kastade på mindre än timme öfver 100 kulor och det på ett afstånd, vid hvilket de måste åstadkomma stor förödelse. Fartyget gick alldeles oskadadt ur striden, ehuru fiendens första kula afslet kabeltåget och fastnade i skrofvet, der den får sitta såsom en trosk. — Seskär är en liten ö med åtskilliga vackra punkter, betäckta med en matta af mångfaldiga slags vilda blommor. På Seskär ligger äfven en stor, af omkring 200 hus bestående by, hvars innevånare, med undantag af en gubbe och 5 eller 6 mycket ålI derstigna gummor, hade flytt till en annan när belägen ö med sin boskap, sina får och all annan egendom, som de kunde medföra. Åmiral Dundas har underrättat dem, att de kunna återvända, utan att behöfva frukta något ondt. I ett sednare bref (af d. 18 Juni) heter det: Byns innevånare hafva återvändt. De bestå af qvinnor och barn, de förre till ett antal af ungefär 150. Ingen gosse öfver 12 års älder hade fått stanna qvar på ön; fåder och söner voro bortsläpade, för att tjena kejsaren. I Från Östersjön berättas, att amiral Seymour och två andra officerare vid undersökningen af de uppfiskade helvetesmachinerna blifvit sårade. Amiral Seymour skall hafva förlorat ett öga. — Den 21 rekognoscherade engelska fregatten Amphion, kapten Kay, de af Ryssarne vid Sveaborg nyligen uppförda skansarne. Fregatten råkade på grund; det närmast belägna fästet öppnade genast en häftig eld, som dodade 1 och sårade 2 man. Fregatten besvarade elden, sprängde ett ryskt krutmagasin i luften, skadade skansarne och drog sig, sedan den blifvit flott, tillbaka. Ett i Engelska öfverhuset framstäldt förslag att insticka afstraffade och lössläppta brottslingar i engelska härens leder har förkastats under yttringar af den djupaste ovilja. Påfven har protesterat mot de sardinska klostrens indragning och befaller Sardiniens presterskap motsätta sig åtgärden. Detta hade redan före denna befallning från sin helige Fader visat prof på den mest skamlösa trotsighet. — Regeringen fortgår emellertid med kraft på sin utstakade bana, och man bör hoppas, att prestligans ansträngningar blifva spillda på hälleberget. Den i Silistria och Rustschuk samlade turkiska hären har uppbrutit mot Dobrudscha. Den 12 Juni inträffade Ahsam och Saly Pascha med 3000—4000 man i Tultscha. Mellan denna stad och Matschin stå för närvarande 14000 man med 32 kanoner. Till Matschin hade en turkisk flottilj ankommit. Negerkejsaren Soulouque på Hayti ligger dödssjuk. Tidn. Vaktaren meddelar följande underrattelser om Åland: När vestmakterna sistl. år satte sig i besittning af lands-öarne, utfärdade, såsom bekant är, marskalk Baraguay dllilliers kungörelse härom, kontrasignerad af kronofogden på Ålands Åsastlond Lignell. Denne, som berömmes för rättrådigbet och mildhet, blef intill blokadens upphörande i November öarnes egentlige styresman. Ville ålänningarne någon gång vädja till högre instans, så träffade de då Fransk-Engelska myndigbeter, som upptogo och afgjorde ärenderne. Efter blokadens slut reste Lignell genast sjelfmant öfver till fasta landet att svara för sitt loyala uppförande, och lärer nu vunnit anställning i Finland. Hen ersattes på öarne af v. kronofogden Ekbom, som icke bar dåligt namn om sig. Sedan isarne lagt sig kom mo, icke Ryska soldater — ty ingen sådan har på Ålands-öarne visat sig efter Bomarsunds fall — utan några ryska civile embetsmän öfver på kort tid, för att i tysthet genom kronobetjeningen underrätta sig om förhållanderna. Derefter har öarnes högste civile embetsman på stället varit och är ännu nämnde Etm. PO örenämnde civile embetsmän undersökte icke ställningen, utan dömde på kronobetjeningens angilvelser. Så blef en undantagsman om 70 års ålder, Erik Matsson i Föglö pastorat, gripen midt i natten och bortförd från sitt hem för det ban, som, då hans brackliga helsa det tillät, sysselsatte sig med fiske, förlidet år vid engelsmännens närmande visserligen icke sjelf lotsat dem, men anvisat dem lots. Den verklige lotsen togs äfven, och Föglö-boarne — innevånarne på en hop skärholmar samt på den större 6, der Degerby är beläget — veta icke hvar den gamle undantagsmannen och lotsen nu finnas. Men det veta de, att I I I I I — ongifvaren, länsman Liljestrand, kort förrän isbryggan i år brast, i brådhast gaf sig af till Finlands fasta land. För öfrigt lära 32 personer från andra trakter af öarne blifvit på samma raska sätt gripna och öfverförda till sastiandet. Blokaden har, som bekant är, icke besvärat ÅlänARA ——