Styckegods. InbäilInisngens naturkraft. Som bekant är, hafva många menniskor en oöfvervnnelig motvilja för vissa ting. Sålunda kunde Napoleon ej tå!a att se tvenne knifvar ligga korsvis ofver hvarandra. På samma sätt hade en ung, utmärkt landskapsmålare i Paris en utomordentlig of-ky för allt, som tydde på döden Han skälfde vid å-ynen af svarta draperier; såsnart han på langt asständ såg ett liktåg, skyndade han undan, och man bade aldrig kunnat förmå bonom, att gå in på en kyrkogård. Deremot hade han flera gånger visat att Ian ej fruktade sjelfva aöden; är 1848 förde han sitt kompani nat onalgardister modigt mot barrikaderne o s. v. Hans vänner drefvo ofta med honom i avledning af denna egenhet hos honom samt be-loto ändtligen att radikalt bo a honom derför. De inbjödo honom nemligen till en lusttur ut till Vineennes ber åt och diack man betydligt, och på hemresa fingo de honom att be-öka, som de sade, en bildhuggares atelier, ehuru det endast var en bildhugga res verkstad, hvarest ej förfärdigades annat än g afstenar o. s. v. Det forsta föremål, som vid ivträdet föll landskapsmålaren i ögat, var eo stenpelare, hvari med stora förgyllda bokstafver var inristadt: Landskapsmålare, talangfull konstnär, sortrasllig menniska, trosast vän, dog i sitt 31:de år. Målaren stod som förstenad. Hans ansigtsdrag föryredus, och innan man hann till honom, störtade han ned. Då man upplyftade bonom, var ban — död. Den förskräckelse, som intog hars vånner, hvilka deltagit i detta sörsarliea shämt. låter sig ej beskrifva. De gingo allesamman till poliskommissarien och anklagade sig såsom deras väns mördare. En under ökning har ocaså blifvit anställd, men resultatet deraf är obekant (P.nelope.)