Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1855, sida 3

Styckegods. EEUILU man skall blifva rik. Alla stora rikedomar harslyta vanligtvis från en rätt obetydlig källa. Jacques Coeur, son till en körsnär, blef gen rikaste mannen på sin tid, derföre art han icke ville kasta ut en enda riksdaler af de penningar, som hans moder hade skänkt honom, för att han skulle få göra en resa genom Frankrike. Icke mindre egen är berättelsen om huru Rotschalds förmögenhet uppkommit. Rotschild, den förste med detta namn — ännu icke baron, och sannerligen jag tror, att han någonsin blef dat — var till en början blott en kolportör uti Frankfurt am Main, en enkel packbärare likasom Fenimore Coopers Harvey Birch. En dag lade han tre sloriner längst ned i en yllestrumpa. — ,Den har strumpan måste blifva full, sade han för sig sjelf. Han var sattig, hushällsaktig, klok, förslagen och ihärdig; strumpan blef full. Som hon icke langre kunde rymma alla florinerna, måste han skaffa s:g en laderpåse. — Nu maste äfven den här blifva full, tänkte han och började om samma lek som med strumpan. Han steg upp vid första hanegähet, han var oupphörligt i rörelse, nan köpte, han sålde, och på allting förtjente han. Äfven påsen blef snart nog för liten. Hen lade sig till en kassakista. — ,Nu mäste äfven den här kistan blifva fuli, förklarade han för sig sjelf. När ka-sakistan väl blifvit fuli, Ullvexlade han sig sedlar emot sitt guld och silfver; han blef storhertigdömet Hessens bankir. Som man finner, hade de tre florinerna uti yllestrumpan burit god frukt. Rotschildska slägten ager i närvarande stund 800 millioner. Om denna summa vore vexlad i guld, skule man behöfva femtio hästar för att draga den. Grigine:l annons. I tidn. Gefle läses en annons så lydaunde: Ett aktongsvärdt hyggligt fruntimmer af den förmånligaste edukation, som har ett litet kapital och har Järt att sy kläder, så att detta icke är af nöd, som bon gör detta, onskar sig ett stöd till följeslagare gevom lifvet. Ingen må anmäla sig, som icke har allvarsamma afsigter, ty en hederlig flicka vet att afsp sa näsvisa handelsbetjeuter med batten på sned och cigarren i munnen, som ännu icke äro torra bakom öronen, men vilja göra sig intagande hos det täcka könet reed hala ord och allehanda gracer. Hon önskar helst en ofiffcer som år stadig och uppriktig, men som lör till ället ej finnes sådana i staden behagade hvarje vä:bildad karl infinna sig. På ålder och utseende i alla fall göres icke så stort afseende som på ett ädelt hjerta. Den som reflexionsvis averterar härpå behagade om nästa Söndag vid tolftiden infinna sig i Stadsträdgården på den sista homen. försedd med eo röd neglika i knapphå:et. Det sökande fruntimret skal ha en sädan också vid bröstet; detta är ett känne tecken, så att ingen anuan än de sjelfva må kanne igen hvarandra Vi rekommendera hos det täcka könet detta sät att skaffa sig manner, hvari de tvifvelsutan skol: lyckas. SENS