Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1855, sida 3

ILandsorten. UPSALA Häromdagen levererades på Waksalavägen en väldig batalj, hvarunder icke mindre än 16 skarpa skott lara hafva vexlats eller snarare användts, ty blott ena parten begagnade skjutvapen. Lyckligtvis spilldes dock härvid intet lif, ehuru 16 svenska skott på en enda varelse ofelbarligen bort hafva detta resultat, derest ej den svenska skarpskjutningen från ibronen till kojan i våra dagar stode på så erbarmligt dålig fot, att man ungefärligen såsom i en batalj mot Ryssar endast kan vara säker på att icke träffas em man ställer sig midt i skottlinien. Händelsen var denna gång, att en solkilsken tjur skulle från baron Reuterskölds egendom Gella införas till någon slagtarbänk i staden, men besten slet sig under vägen, oaktadt han icke allenast var försedd med munlås, utan tillochmed hade en jernring i nosen. Väl befriad från sitt fängelse rusade ban i vildt berserkeri rundtomkring på falten, skrämde hästar att skena, arbetsfolk att fly på dragarne, som måste i hast spännas från plogen o. s. v. Det böll på att blifva en sullkomlig revolution utanför Republiken — så kallas det nybyggda qvarteret vid Waksalatull, som med hvarje dag blifver allt bättre befolkadt. Vederbörande myndigheter i staden, det vill säga slagtardrävgarne, måste lägga sig i saken med skarpladdade gevär, men först efter de 16 skottens aflossande gaf sig vildajuret, som fått några hagel i ögon och kropp, så att det icke vidsre var rigtigt redigt i hufvudet, på Nnäd och onåd åt sina motståndare, som derefter i triumf intågade i staden med sitt byte, hvilket troligen längesedan blifvit förvandladt i de mest engelska rostbeeff. . 2 Den 27 Juni. I Måndags e. m. omkom vid badning i Fyrisån (vid det s. k. Sandgrundet) skomakarelärlingen Erik Gustaf Löfving. Han hade hela dagen och serdeles vid bortgången varit vid en särdeles glad och upprymd sinnesstämning. Bränvin hade han aldrig smakat och var en utmärkt ordentlig arbetare, — Samtidigt upptogs ur ån ungefär midt för Ceutralhospitalet en framstupa mellan på arne och östra stranden liggande mansperson, som igenkändes vara fiån Centralhospitalet dagen förut på okändt sätt bortvikne vansinnige Pettersson, derstädes intagen 1837 och hemma i Gunilbo socken i Westmansand. ITvenne yngre bättre manspersoner, som förmodas vara studenter, hade å promenaden omkring kl. 10 e. m. midsommarsdagen midtför Kruthuset sökt fasttaga och införa honom till staden, hvarvid han, som vid Eklundshof förskassat sig åtskilligt spirituosa och deraf blifvit osverlastad, störtat sig i ån och summit öfver till östra sidan, dit desse öfverfarit efter honom i båt och äfven sått fast, men icke kunnat qvarhålla honom, som, då alldeles oförmögen att hålla sig upprätt, återigen tagit sin tillflykt i vattnet, summit ett stycke utför ån, men snart sjunkit och icke vidare synis till. Något försök att rädda honom hade desse icke gjort, emedan de fruktade blifva af honom neddragna i vattnet.