Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1855, sida 2

sala St. Herdaminne, 2: 18, åtskilligt ur Dela Gard. Ark. år anfördt, som kan ge ämne sör litterärt folks conversation. Mannen var vid sin död, 1794, sina 77 år, och det kan ju ej kallas endast. Hvartill tjenar slik ytlig kunskap. äfven om slarsvet ej vore så oesterratlligt? Konversationen vill gerna veta åtminstone ltvaden lärd fors. varit. Kom uppgiften om de 27 år derifrån, att en bläddrare i Lidns Catal. disp. Ups. sett den förste disputationen l af Erik Kinmark vara utgifven 1750, den sista 1777? Uppkom titlen på hans arbete: Consid. art. sid. såsom en summa af de här forekommande disputationstitlarne? Och var ej tid, att se efter disputationer under de elfva följ. åren i Marklins Cat. dispp.? Eller hade en medar: betare uppgifvit att K. var 77 år, men hufvudred. lasit 27 och derefter af egen satabur tilllagt: endast? — p. 390-392 möter en klosterartikel, som nästan lemnar kapten Puffs välkända geographiska insigter bakom sig i rolighet. Eskilstuna kl.i Upland, Wernamo i Wermland, Hongella i Skara stift, Kronobergs, namndt näst efter Jönköping och sedan åter ett Kronobergs, nämndt näst efter Nydala (begge måste åsysta Kronoyäcks kl. i Kalmar lån), Warnshems, Odvids KÅc. Rhyzelius har varit den siste kände sors. i ämnet. Att Lagerbring redan bevisade, att Widtsköfle kloster hos R. var Vile Schole eller Vidskils kloster på Jutland, kommer troligen aldrig till våra höglärdes kunskap, hvilka nogännu ett sekel gifva sig ut att kunna undervisa i vår Monasterologi, utan annan källa än Rhyrelii 114-åriga klosterbeskr. i hand. I Sv. Sköna Litteratur, 2 D. p. 136—175 och p. 192 kunde naturligtvis en så lärd konverserare ej kasta sina ögon, äfven om han ej hade samma förf:s latinska ashandling de Claustris i 15 particule till hands. Ocn ellmänheten törs naturligtvis ej se i en förf. om hvilken den så ofta fått veta: hic niger est, hunc tu albe caveto. Med författare, som så solja med sin tid, till ledsvenner, kommer nog allmänhetens bildning all bli stationär, som torde anses för ett godt i en så rörlig tid. — p. 678. Lucretia. Ivarsor der sörbigå den Lucretia, som var Johan II:s dotter, nämnd i en artikel förut efter Rosenhanes kungalängd p. 54 och i en art. sednare efter Ny Smål. Beskr.? (derom längre fram vid 3 D. p. 29.) (Forts.) I Bokhandeln har utkommit: , Brådernc, Historisk roman från Drottning Kristinas Tidehvarf, af förf. till ,,Stael v. Holstein, ,Israeliten, m. fl. Då denna roman varit förut synlig i vår följetong, torde den vara bekant för flertalet af våra läsare. De flesta läsare hafva sannolikt ock redan fällt sitt omdöme öfver arbetet. Flera ganska olika omdömen hafva i detta asseende kommit till vår kännedom. Åtskilliga personer, särdeles i landsorten, hasva uttalat sin stora tillfredsställelse och omtalat det spända intresse, hvarmed de följt händelsens gång och sett de olika historiska karaktererna tecknade; andra hafva funnit, särdeles mot slutet, handlingen för mycket uttänjd, och sedermera på en gång afslutad, utan någon egentlig upplösning. Den sednare anmärkningen äger sin fulla giltighet, hvilket ock blifvit af förf. erkändt och godtgjordt genom ett tillägg, vid den nu i bokform utkomna editionen. Hvad åter angår anmärkningen om att handlingen blifvit mot slutet af arbetet uttänjd, så torde denna uppfattning i väsentlig mån bero derpå, att vi uti vår följetong endast kunna meddela så liten portion hvar gång, att det skall vara en serdeles omvexlande handling, som derigenom icke kommer att framstå något enformig. Detta är en olägenhet med all söljetongslasning, som dock i någon mån uppväges deraf, att den oupphörligt afbrutna berättelsen för hvarje dag håller intresset väckt för fortsättningen. Ejjest skulle vi tro, att det just är en af förf:s till ,Bröderne starkaste sidor, hvarigenom hon skiljer sig från de fleste Svenske romanförfattare, — kanske alla, om man undantager Fru Carlen och C. F. Ridderstad, — att hon har mycket uppsinningssörmåga och en lillig fanta si, som förstår att uttanka en fängslande s. k intrig, äfven om hon icke med samma lätthet förmår att reda och upplösa intrigen. Det nu omtalta arbetet synes oss just utgöra ett vitt nesbörd härutinnan. Här är en invecklad oct sangslande. dock icke alltid okonstlad, hand. ling, som dock ännu icke befinnes fullt löst något som äfven berott derpå, att förf. tänk sig en annan roman löpande i dennas trådar hår äro flera ypperliga karaktersteckningar; hä I förekomma åtskilliga sannt poetiska skildrin gar och några mycket goda dialoger. Hva arbetet sålunda måhända saknar i enhet och så alt säga, hållning, synes oss ersättas a många goda egenskaper i detaljerna, hvarför I vi ock tro att det skall läsas med större för