Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1855, sida 1

Manuello kunde på Tollas ansigte se, alt det samtal som nyss varit å bane ej varit angenämt för henne. Han vågade ej framkomma med någon fråga utan gick efter en fjerdedels timma för att uppsöka Pippo. Han be modade sig sörgafves att få reda på honom. Förargad häröfver gick han hem, lade sig till sängs och tillbragte den första sömnlösa natt i sitt lif. Måndagsmorgonen klockan sex bultade han på Pippos dörr. Under sin galoppad på Ostia-vagen hade den gode Pippo ungefärligen anat hur det egentligen förhöll sig. Manuellos förvirring och de frågor han gjorde bragte honom fullständigt ljus i saken. Han förstod nu att Lello och Tolla med passion älskade hvarandra, men att den enas fruktan och den andres brist på karakter måhända skulle åtskilja dem för alltid. Hans plan var derföre snart fattad. — Hvad är det du vill veta? frågade han sin vän. Nar Tolla gilter sig med Morandi? Utan tvifvel mycket snart, ty det skrifves i morgon att hon mottager hans hand, och Morandi än icke så dum att låta den vackraste, snillrikaste och älskvärdaste flicka i Rom vänta på sig. — Morandi har lyckan med sig, och om jag icke älskade Tolla som en bror, ville jag ge tio år af mitt lif för att vara i hans ställe. Hvad den stackars flickan angår, så