Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1855, sida 1

dent till Journal de Constantinople följande detaljer: Engelsmännen visade sig d. 4 framför Ta: ganrog. Ryssarne hade redan satt eld på 17 fartyg i hamnen och voro sedan några dagar tillbaka sysselsatta med att ur staden bortföra allt hvad de kunde af slyttbart gods och ppannmålssorråder. 3000 man ryska trupper I utgjorde garnisonen. De tycktes i början hafva för afsigt att göra motstånd; de öppnade nemligen mot oss en kedjeeld och sårade några af vårt folk, men vi behöfde blott kasta några granater, för att drifva dem på flykten. Befolkningen, som består af fiskare och köpmän, hade älven trott det vara sin pligt att gripa till vapen, men dertill inskränkte sig också dess ifver, och detta improviserade nationalgarde aktade sig väl för att göra minsta bruk af sina vapen. — 800 man af de allierade landstego och inryckte i staden med stormsteg. Två timmar derefter rasade lågorna på flera ställen. Tjugutvå offentliga byggningar. såsom tullhuset, guvernörens palats, posthuset, kansliet, börsen, magasinerna och bland andra ett ofantligt förråd af byggnadsvirke, förvandlades till aska. Likaledes förstördes 200 lastpråmar, som af Ryssarne begagnades såsom kustsarare. Staden Taganrog, som grundlades af Peter den store och blifvit ryktbar såsom Alexander I:stes dödsort, är nemligen byggd på sluttningen af en i sjön utskjutande bergarm, som fordom inneslöt en temligen djup hamn, men Dons böljor hafva under tidernas lopp medfört och hopat på detta ställe så mycken sand, att bamnen blifvit för grund för vanliga fartyg, som nu måste ankra påen tredjedels mils asstånd från stranden; inoch utlastningen besörjes derför med båtar af ett eget slags konstruktion. Största delen af den välmående befolkningen hade lemnat staden, och de allierade sunno derstades endast en mängd srammande Greker. Ett rykte gick den 26 Juni på börsen i Wien, att tvenne ryska linieskepp blifvit skjutna i sank genom elden från de nya franska batterierna, och att hålvägen vid Malakowtornet blifvit besatt af de allierade. Ryktet tyckes sakna grund, enär de sednaste telegrafdepescherna från Krim ej nämna något härom. Gröna kullens skansar innehafvas af franska kejsargardet; Turkarne bevaka de andra positionerna, som eröfrades den 7. En del af Omer Paschas trupper biträdde Fransmännen, efter striden nämnde dag, vid skansarbetet på Gröna kullen och ådagalade mycken kallblodighet under det kulregn, hvarmed Ryssarne försökte hindra arbetets fortgång. Ryska fångar försäkra, att Malakowtornet är undermineradt, och att trupperna allmänt vän tade, att Czaren i dessa dagar skulle inträffa i Baktschiserai. Den förlust, Fransmännen under de sista striderna lidit i officerare, är i allmänhet ovanligt stor i proportion mot det fallna manskapet. Algieriska jägareregementet t. ex. förlorade vid eröfringen af Gröna kullen 462 man, och bland de stupade voro 4 kaptener, 7 franska, samt 2 infödda löjtnanter och underlöjtnanter; bland de sårade, regementets bataljonschef, 4 kaptener, 8 franska och 4 infödda löjtnanter. Dess