Styckegods. Konstnyheter. A. B:s korrespondent, A. H. bar meddelat några upplysningar rörande det sätt, hvarpå Sverge är representeradt vid expositionen i Paris, i asfs. å målarekonsten. Förs:n synes vara en säker konstkritiker, och hans framställning måste intressera hvarje fosterlandsvän: Hans uppsats lyder sälunda: Den största af edra taslor, Gudstjenst i ett lappkapell af hr Höckert, tilldrager sig med rätta kännares uppmärksamhet. Denna tasla är väl tänkt och målad med en bred och skicklig pensel. Jag vore här frestad att till en viss grad återtaga min allmänna reslexion om skolornas inbördes likhet. I Höckerts Gudstjenst ligger det en viss skandinavisk egendomlighet. Till och med de bästa målare sakna stundom förmågan att försätta oss utom vårt eget lands gränser. Höckert är en af dessa få undergörare, som i en blink förflytta er hvart det behagar dem; vid åsynen af hans tafla tycker man sig verkligen vara i Lappland, och nu då hettan börjar blifva olidlig här, är detta en rätt skön sak ). Redan detta är mycket, men det är icke allt som kan sägas till detta arbetes fördel. Personerna och deras ställningar äro alla, nästan utan undantag, ganska berömvärda. Ljusets infallande, hvarigenom de i förgrunden stående personerna, och särdeles den med det svarta håret som vänder ryggen åt åskådarne, framstå tydliga, är af en desto lyckligare effekt som den något monotona färgläggningen af det bela sordrar ett lisligt ljusspel. Ställvingen och utseendet på gubben som sitter der sörsjunken i andakt eller insomnad (jag kan icke bestämdt afgöra hvilkendera bypotesen är den rätta) äro ganska naturliga och lyckade. Med ett ord, det är en vacker tafla och hon gör Sverge heder. Jag bar emellertid hört somliga artister önska en kraftigare och mer bestämd touche i denna målning. Jag delar blott i ringa grad denna åsigt, men jag omnämner anmärkningen derföre att hr Höckert eger alltför mycken talent för att han icke skulle kunna rätta detta fel, om det verkligen finnes. Jag tillägger för min egen del att jag skulle önskat att jag tydligare kunnat urskilja predikantens figur, Förs. tycks glömma att vid den här tiden, då so len nästan hela dygnet är uppe öfver horisonten i de nordligaste trakterna, vunne man icke mycket på bytet om man i en hast förflyttades från Paris till Lappmarken.