Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1855, sida 1

tjensteman — 16 större landtbrukare, 8 bönder, I ösverråttsadvokat, 2 köpmän, 2 apothekare och 1 sabriksidkare. Ehuru, säger tidningen Fädrelandet, den ställning i samhället, riksdagens medlemmar intaga, ingalunda lemnar någon säker garanti för deras arbetsduglighet samt ännu mindre för deras politiska hållning och karakter, torde man dock utan tvifvel af denna öfversigt finna, att den nyvalda riksdagen i detta hänseende inger goda förhoppningar. Inom densamma är samlad en icke obetydlig del fackduglighet i olika rigtningar, och af flertalet af dess medlemmar bör man vänta såväl en högre upplysning som politisk sjelfständighet. En af de vigtigaste frågor, som danska riksdagen kommer att diskutera, blir den om helstatsförfottningen; riksdagens hållning i denna fråga blir af desto större vigt och intresse, som nämnda författning genom hertigdömet Holsteins politiska ställning kommer under tyska förbundets kontroll. Detta innebär i sanning intet lockande, då man betänker, att tyska Förbundsdagen gjort sig till den europeiska reaktionens förnämsta verktyg samt med bajonetter eller dekreter utrotat de tyska staternas konstitionella frihet. Tyska sörbundsdagens sednaste kraståtgärder gälla, såsom man vet, Hannovers konstitution. För att rigtigt systematiskt bedrifva sin reaktionära verksamhet, tillsatte Förbundsdagen för snart fyra år sedan ett utskott som skulle vaka öfver, att de enskilta tyska staternas författningar öfverensstamma med förbundslagstiftningen. Det är detta utskott, som på hannoveranska ridderskapets uppmaning föranledt Förbundsdagen att upp träda mot författningen af 1848, hufvudsakligen i ändamål att återgifva ridderskapet dessförlorade sjelfskrifvenhet till första kammaren. Hannoveranska regeringen synes hafva varit i godt förstånd med Förbundsdagen, men vågade likväl icke sammankalla kammaren enligt författningen af 1840, hvilken annars, efter dess egen och Förbundsdagens uppfattning, är den enda lagligt gällande, utan utskref valen just efter den utdömda författningen af 1848. Denna inkonseqvens, äfvensom det afgjorda och enhälliga motstånd, de hannoveranska kamrarne visa, har satt både regering och Förbundsdag i en kinkig ställning, Får man tro en korrespondent från Frankfurt till -Weserzeitung, herrskar stor misstämning bland herrarne inom Förbundsdagen, och man önskade helst, att angreppet på Hannovers konstitutionella frihet varit ogjordt. Emellertid är nu första steget taget, de maktegande få ej rygga tillbaka, och slutet blir väl här, såsom förut i Kurhessen, att knuten, som ej kan lösas, afhugges med våldets Alexanderssvärd. I Frankrike tillskrifver man lord Raglans oförsigtighet den misslyckade stormningen mot Malakowtornet och sågverksbastionen. Han hade, enligt hvad man ville veta i Paris, underlåtit att skassa sig tillracklig kännedom om den terrang, på hvilken de engelska trupperna hade till uppgift att operera; de håmmades under sitt anlopp mot sågverksbastionen af en bred löpgraf, hvars tillvaro man förut ej kände, och måste efter stor manspillan draga sig tillbaka, i samma stund, som 500 Fransmän inträngde i staden. Härigenom skola Ryssarne blifvit i stånd att kasta hela sin styrka mot desse sednare, och företaget misslyckades. — Huru grundad denna beskyllning mot lord Raglan är, kan ej afgöras, innan fullständiga rapporter om tilldragelsen hunnit inlöpa, men icke blott allmänna meningen, utan äfven regeringen i Frankrike synes vara missnöjd med honom; i en ministerkonselj lär det varit fråga om att gifva general Pelissier fullmakt att, när omständigheterna så fordra, handla oafhängigt af engelske öfverbefålhafvaren. Fransmännens förlust i striden d. 18 uppgick i döda och saknade till 54 officerare, bland ——— —— —— —0 sta ej en gång varat en Månad. namn af kär. I