Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1855, sida 1

— SS ————— gresvinnan Feraldi gisvit dem tillsalle att länge ostördt samtala med hvarandra, och Lello höll just pi med att bevisa att om han blott rätt blefve kär, skulle han vara den ståndaktigaste menniska i verlden. — Och likval, anmärkte Tolla, har jag hört namnas slera, dem ni glömt. — Iag! jag vill ätaga mig att inom tio minuter bevisa att om jag glomt nägon, så har dennas eget koketteri varit skuld härtill, och jag har i så fall ej gjort annat än följt det exempel som gisvits mig. i — Hvad säger ni då om er kärlekshistoria På Popolo-platsen? Å — Det var hon, som gaf mig korgen. — Och er amourette på venetianska platsen? — Kunde jag vara trogen mot en person, som emottog mig på morgonen och på astonen skref biljetter till en annan? — Må göra; men hon då, som nyss rest till Frascati? — Ja, låt oss ett ögonblick tala om henne! Det var den mest utmärkta skådespelerska jag någonsin känt, ty på samma gång som hon hviskade till mig: ,jag är dig trogen intill döden-, tryckte bon hemligt handen på sin granne på andra sidan. Men hur kan det falla er in att gifva dylika historier, af hvilka den lang