Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1855, sida 2

————— —— få dagar varit i Rom, fruktade nemligen för att han åter skulle bli sänd tillbaka till sina bufflar, och Cocomero, som var alltför fåfäng att erkänna sitt nederlag, påstod att han sått drag i ögat. På de tio dagar, under hvilka Manuello måste hålla sig inne, skickade generalskan och grefvinnan hvarje morgon Cocomero och Menico dit; men den förre var alltför försigtig att åter utsätta sig för attfå drag i ögat. Han härstammade i rakt nedstigande led från dessa neapolitanske krigare, hvilka svarade sina generaler: begären af oss att vi skola gå emot fienden, som står derborta; vi skulle också gerna vilja göra det, men J han troligen ej sett att der finnas kanoner!Första gången då Lello åter visade sig, glömde han alldeles att dansa med Nadina, och syntes uteslutande hafva ögon for Tolla. I kotiljongen sade han med en något darrande röst till henne: — Om jag visste att er fru mor ej hade något deremot, ville jag gerna besöka henne för att tacka henne för det intresse hon visat mig under min lustiga olycka; men — tillade han med en fast blick på henne — jag fruktar att ej bli emottagen. (Forts.)