Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1855, sida 2

skulle upphemtas och inställas, för att sjelf träffa sitt val mellan de tvistande husbönderna. Parterna fingo under tiden träda tilldaks. Någon stund derefter sromleddes i ett band en liten svart hund, som nörjar högt tjota då han får se Wåhlander. Olin håller bårdt i bandet, men då han på polismästarens befallning släpper detsamma, skyndar hunden mot Wählander och uttryckte sin glädje öfver ett återse honom. Olin bestrider Wåhlanders eganderätt, under yttrande att hunden vore lika vänlig äfven mot honom, och företer ett iutyg, utfärdadt af flere personer, innehållande att ,hundeno följer med Olin eller hans familj, och den rår han om. Polismästaren förordnade, att alldenstund tvisten icke kunde slitas, så måste hunden i ,taka bänder sättas. Vaktmästaren Welin tillfrågades om han å fattigherberget kunde under rättegångens fortgång vårda henom — men han hade ingen plats. Nu hänvistes parterna att tvista bäst dem gitter, men emellertid anbefalldes vaktmästaren Bläcker att taga vård om hunden tins tvisten blifvit sliten; dock egde Wåhlander, sedan han med vittnen styrkt att han vore rätt egare, rättighet att ,mot borgen utbekomma densamma. Hunden infördes å poliskammarens magasin och derstädes skrefs förbindelsen, deruti Wåhlander förband sig att betsla 6 rdr 32 ek. bko i händelse bunden blefve honom frändömd och icke kunde återställas. För detta belopp borgade en för begge och begge för en, polisöfverkonstapeln Spångberg och ombudsmennen i assistanskontoret Åkerdal. Wåhlander förde derefter sin hund triumferande med sig hem. (AB.)