Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1855, sida 1

per, mäste bli lyckliga, och då man hörde talas om tvenne akta makar, som lesde olyckligt med hvarandra, hette det alltid: Det äktenskapet har ej blifvit stistadt af markisinnan Trasimeni. Ehuru denna förträffliga dam var ett föremål för allas vördnad och beundran, sökte likväl nyfikenheten, som aldrig tröttnar, ännu efter tjugu års förlopp att utforska orsaken till hennes hemliga sorg; men ingen visste hvad det var för ett bekymmer som fördystrat hennes lif. Grefvinnan Feraldi, hennes barndomsväninna, erinrade sig att den vackra Assunta två eller tre gånger asslagit markisens af Trasimeni hand. utan att man kunde sörklara sig orsaken. På bröllopsdagen hade man halt svårt att förmå henne allägga den svarta drägten för att ikläda sig den brukliga bruddrägten. Hon hade sagt till sin mor då hon begaf sig till kyrkan: Jag går till mitt bröllop, som om jag skulle gå i kloster. Af dessa obestämda minnen, hvilkas trovärdighet för öfrigt bestreds af andra, hade man slutat till att markisinnan sörjde ölver en första kärlek, som troligen varit olycklig. . Vid denna berättelses början satt hon i ett hörn af den stora salen mellan grelvinnan Feraldi och en sremmande dam, som i flera. åt varit bosatt i Rom, generalskan Fratief. Une