Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1855, sida 1

stod på en kula af lapis lazuli, och han srå gade modren flera gånger om vår Herre var lika rik som St. Ignatius och om han äfver någonstädes i verlden egde en sådan staty Tolla hörde på presten. Då den första allmo se-samlerskan kom förbi henne, kastade hon hennes pung ett litet mynt, som modren gif. vit henne till detta bruk; men då den andra allmose-samlerskan kom, och hon ej hade fler mynt, tog hon hastigt af sig ett litet korall. armband och kastade det i pungen. Man märkte det först om aftonen då hon blef af klädd. — Du borde ej, sade modren till henne, ha bortgifvit ditt armband utan min tillåtelse. Hon svarade ifrigt: Har du då icke hört, mamma, hur de stackars själarne måste lida hunger och törst? Då Tolla var tretton år gammal, kunde hon låsa och skrifva, rida, klättra upp i träden, hoppa öfver en graf, spela sortepiano, hålla a! sina föräldrar och bedja till Gud. Hennes far anmärkte, att hon med sina små talanger, sin fullkomliga okunnighet och sina stora egenskaper liknade. en blommande vild törnbuske. Man beslöt att sätta henne i en uppfostringsanstalt. Det berömdaste etablissementet på den tiden var det kungliga Marie Louise-institutet i Lucca. Det erhöll sina elever från de aflägs