Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1855, sida 1

som var klädd i blått och guld, som man sade henne var så god och som alltid såg så vacker ut. Den barnsliga enthusiasm, som hon hyste för vissa bilder, öfvergick småningom till en verklig förgudning. Emedan hon hvarje dag höll sina böner i modrens rum sramför-en helig familj af Sassoferrato, slöt hon sig med serdeles förkärlek till den helige Joseph, och kysste dagligen på fingret åt honom, liksom vore han en gammal och respektabel slägting till huset. ,Du skall få se, sade hon, ,hur Jag skall hålla af dig då jag kommer i himI len! Hennes sinne var alltför kärleksfullt för att man skulle behöft lära henne att vara barmhertig mot andra. Då hon var fyra år gammal sönderref hon sina kläder, emedan hon märkt att man, då de voro söndriga, gaf dem åt fattiga barn. Hon delade sin frukost med foglarne i trädgården — ,,jag delar min frukost, sade hon, ,, med mina bevingade bröder. Hennes välgörenhet sträckte sig ända till de döde. En dag hade hennes mor tagit henne med sig till Jesuiterkyrkan, der en bön -hölls för själarne i skärselden. Det var i den vecka, som är helgad åt St. Ignatius, och omkring en månad innan hon fyllde sitt sjette år. Under hela tiden hade Toto sina ögon fästade på en kolossal staty af massivt silfver, som