Styckegods. Kejsar Nikolaus och hans taskel. Uti än .Bilder aus Petersburg berättar Jerrman följane: Kejserliga köket är godt, mycket flat, men utomordentligt magert; de allerhögsta personerna spisa litet emellan och man måste derföre laga så, att samtliga rätterna äro lättsmältiga, sålunda icke beredas med mycket fett. Jag fick på Peterhof mat från kejserliga taffeln hos en af hofvets tjenstemän, som bade mat af andra stationen; deserten var alltid magnifik; men de mer substantiella rätterna kommo icke upp mot hvad jag brukade få hos St. George, en berömd restauratör i Petersburg. Med ,stationerna hänger det ihop som följer: Det föll en gång kejsarinnan in att se åt, huru mycket hennes hushåll kunde kosta; summan befanos temligen ansenlig. I en paroxysm af husmoderlighet lät hon förelägga sig de dagliga räkningarne med specifikationer, och fann på den första, som hon tog i han den, — en butelj rom för thronföljarens räkning. Detta frapperade H. M. och förmådde Allerhögstdensamma att bläddra vidare; men ingenting kunde likna hennes förvåning, dä hon åratal igenom fann en butelj rom om dagen annoterad för thronföljaren. En butelj rom om dagen! Hennes unge son en så kolossal driokare! Och alldeles detsamma stod att läsa, så långt hon letade tillbaka, ända till hans barndom, till den tid, då ban låg i vaggan, — ända till den dag då han föddes. — Det var oförklarligt! Hon kastade en blick på den föregående sidar och fann den fatala buteljen annoterad före bans födelse. Nu var gåtan upplöst; här måste någon annan vara i fråga. Man bläddrade och forskade och kom tillbaka ända till nittiotalet; här var buteljen annoterad för första gången, och uti margen stod: efter ordination af lism. , en thesked rom med socker mot tandvärk, Nu gick ett ljus upp för kejsarinnon. Emedan kejsar Alexander som thronföljare på nitiotalet en gång tagit en thesked rom för tandvärk, och rommen levererades från kejserliga hofkällaren, måste hvardera thronföljare efter honom dagligen tömma en butelj rom, åtminstone annoterades den på honom. Man började nu följa ofoget äfven i andra rigtningar och resultatet blef, att räkningarne slogo in på håret, och att der icke stod en enda kopek som icke var verificerad. Men på hvad sätt! Detta var förmycket sor kejsarinnan; hon meddelade det åt sin gemål, som läste och läste, räknade och räknade samt funderade länge; ändtligen sade ban med uttrycket af djup öfvertygelse: Det var värre än jag trodde. Får det fortgå så här, så måste jag pantsätta mitt rike för att bestrida min taffel. På detta ofog skall jag göra ett slut; kosthållningen skall ställas på entreprenad. Sagdt och gjordt! redan följande dagen fanns det icke längre något kejserligt kök. Från denna stund öfvertog en entreprenör hela Vinterpalatset från S:t Georgssalen till stallet en bloc och indelade det i ,stationer. Kejsaren och kejsarinnan betalte för sitt kosthåll femtio rubel hvar; tör storfurstarne och storfurstinnorna samt alla, som spisade vid deras bord, betaltes 25 rubel person; för bofdamerna