Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1855, sida 2

lemnade nejden före nattens inbrott. Ingen fiende visad. sig i granskapet, och det rapporterades, att ryska trupperna lemnat både Kertsch och Jenikaleh samt dragit sig längre in i landet. Våra kavalleripiketer och vedetter oroades ej intill morgonen, ej heller sågo de ett spår af fienden, som tydligen blifvit skrämd och verkställt återtåget hals öfver hufvud. — Det beslöts nu att göra ett besök halfannan eller två (engelska) mil från Paulowska batteriet. En half mils rodd förde oss till stället. Landet uppstiger i brant sluttning och bildar på 200 alnars afstånd från stranden en med denna parallelt löpande höjdsträcka; mellanrummet mel lan stranden och höjden var beströdt med grupper af öfvergifna hus, der Fransmännen redan roade sig som bäst med att slå in dörrar, jaga höns, knäcka fönsterrutor, med ett ord plundra, och de bitraddes troget af alla våra män, som kunde komma med i leken. Bortemot saltsjön syntes några stora hus brinnande, och magasinerna förtärdes af rofgiriga lågor. På höjden öfver oss aftecknades mot horironten de rörliga gestalterna af franska oc engelska krigare, belysta af den nedgående solens strålar. Hoglandarne, spridda i små grupper, sökte efter vatten och letade i förbigående uti husen efter små surenirer-, men Fransmännen hade förekommit dem, och våra soldater knotade starkt öfver den frihet, man jemförelsevis beviljat våra allierade. Husen voro snygga utvändigt och försedda med små glasfönster, tillräckliga att sparsamt upplysa de tvenne rum, af hvilka hvarje boning bestod, men innanför möttes man af en sur lukt, som var i högsta grad oangenäm; den tycktes utgå från en mängd af knallar och sisktran, som man fann i hvarje hydda. Alla hade de uthus, ladugård etc. och utanför voro grofva åkerbruksI redskap uppställda. Plogarne äro underbart väl beskrifna af Virgilius, och de af mina landsmän, som hsfva intresse för åkerbruket, skulle bespara mig mycken möda, om de, i stället att vänta en beskrifning af mig om dessa saker, rådfråga Adams romerska antiqviteter. Möblerna sönderslogos; höns och ankor kacklade jemmerligt, medan de bundtvis bortfördes af Zuaver och jägare. Hvartenda hus vi besökte var plundradt, och från hvarje skåp utstack ett par röda byxor; den blåa rocken höll sig derinom. Kärl med stinkande olja, stora förråder af surt bröd, mjöl och fläsk, utslitna kläder, gamla stöflor, hiskliga målningar af helgon, som pryda hvarje hus och framför hvilka lampor pläga brinna, betäckte golfven. Muntergökar bland soldaterna utspökade sig med trasorna efter kattunsklädningar och med uråldriga prydnader, funna i de gamla dragkistorna, och dansade omkring i denna kostym. En hydda, som varit begagnad till vaktstuga, och öfver hvars dörr man läste N:o 7 Kardone, erbjöd serskilt en anblick af ytterlig förvirring. Dess innevånare hade tydligen flytt i största oordning, ty ytterplagg och uniformsjackor lågo ännu på golsvet, knallar och ett otroligt antal gamla stöflor fyllde vrår och vinklar. En fransk soldat, som i harmen öfver att ej finna något af värde, hade förstört det eländiga husgerådet, underrättade sina utanför varande kamrater om den nedrighet Ryssarne begått, då de bortförde allt dugligt med sig, samt tillade med ett obeskrisligt komiskt uttryck af ädel och dygdig fortrytelse: Ah, messieurs, messieurs! ces brigands, ils ont vole tout ! (Ack mina herrar, de stråtröfrarne hafva stulit allt.) Utan tvifvel hade han sjelf hederligt betalt egaren till den hop af lefvande sjädersa, som sprattlade öfver hans skuldror, och som han på ganska antagliga vilkor ville sälja till oss. — Oaktadt landets stora bördighet har menniskohand gjort föga för att draga fördel deraf. Innevånarne äro synbarligen snarare herdar ån åkerbrukare. Utanför hvarje stuga lågo högar af ett ämne, som liknar torf och beredes, efter hvad man sade mig, af kreaturs spillning samt användes till bränsle. Emellertid var nu all boskap bortförd af innevånarne; ingen blef fångad, såvidt jag vet, ehuru en stor mängd måste hafva betat på de kringliggande fälten. Fjadersa fångades dock si öfverslöd. Några franska jägare, som tagit en stor galt af vildt utseende, uttryckte den högsta förtjusning öfver sin lycka; de affärdade honom snart, huggo honom i stycken med sablarne och delade rofvet. Vid pass 30—40 hus lågo spridda kring åsen, men de hade alla starkt syskontycke; lukten var lika oangenäm inom dem alla, och vi voro rätt nöjda, då vi ändtligen lemnade ett ställe, der, såsom en soldat af 71 regementet uttryckte sig, Äen Glasgow-tiggare inte skulle vilja be om någonting. OSTERSJON. Ett besök på Naryåön. Finska blad meddela följande utdrag ur ett bref från Reval, dateradt den 19 Maj: S me 6 — — —