omordentlig hänryckning: han hade blifvit tvingad till festen emot sin vilja, han hade velat undvika åsynen af denna sarliga skönhet, och hade blifvit dragen i hvirsveln af hennes tjusningsförmåga, trots alla hans bemödanden. Hon hade talat till honom okonstladt, obekant och med ett behag och en öppenhjertighet, som vunno af hennes medfödda snille och qvickhet; aldrig hade han råkat ut för någonting så pikant, så öfverraskande, så nytt och så ovanligt; aldrig hade han sett någon, som han ansåg så förtjusande, och med ens hängaf han sig helt och hållet åt nöjet af hennes sällskap. Hvad denna afton begynt, befästade talrika möten, och hans passion tilltog dag från dag, tills han slutligen ej ansåg någon uppoffring för stor för att komma i besittning af ett så himmelskt föremål. I början försökte Anna, bestört ölver hans hältighet, att återvinna den ståndpunkt hon förlorat genom den uppmuntran hennes fåfänga gifvit honom. Hon begrundade sin ställning och hans egen; hon tänkte på all sin erfarenhet från Frans den förstes hof, på sin fordna fasa för den qvinna, som vågade emottaga en gilt mans hyllning, på Louise af Savoyen och Bourbon, på konung Frans och den sköna de Foix, och hon ryste