till domcapitlets protokoll. Enligt bestämmelmelserna deri skulle domprosten få några få gudstjenster mera äfvensom en större del altartjenster att svara för, men comministern deremot få något mindre att göra än hittills. Hvarken domprost eller comminister lär kunna eller vilja vägra att betjena sin församling i allt hvad görligt är, och något derutöfver lär väl icke affordras dem. Den största finansfrågan är onekligen den om bestridandet af kostnaden för den nya kyr kans uppförande och underhåll. Såsom det tydligen synes af äldre författningar och ännu för närvarande visar sig af sättet hvarpå kostnaden för domprostehuset bestrides, åligger kyrkobyggnaden Göteborgs stad, hvars territorium ursprungligen var och, enär någon förändring i denna del icke blifvit lagligen stadgad, är ännu domkyrkoförsamlingens territorium. En enkel förstadskyrka kan säkerligen byggas för 85,000 Rdr: det bör man kunna lära sednast af grannstaden Kongsbackas exempel. Vill man bygga prydligare, så får staden bestå det eller också, liksom förr, tillita tolagsmedlen. Hade domkyrkan fått behålla sin andel i dessa medel, hvilken i sednare tider blifvit henne fråntagen, hade kanhända hennes egna tillgångar gjort tillfyllest. Vi nämnde nödvändigheten af en territorialindelning. Denna fråga är icke populär i Göteborg. Man har här i staden rätt att utan afseende på bostadsförändring tillhöra den församling man valt, och ehuru intet rimligt förslag kan ifrågasätta att beröfva denna rättighets nuvarande innehafvare detta företräde, så vill man heldre rädda den äfven åt sina efterkommande. Men älven om man häruti är alldeles obeveklig, så kan en territorialindelning tillvagabringas på ännu ett annat sätt, nemligen om man, 1) såsom billigt är, uppgör convention med hela stadens presterskap, tillerkänner hvar och en den som synes skälig, och låter aflöningen utgå ur en för hela staden gemensam presterskapets aflöningsfond, hvars inkomster bildas dels på det sätt som i domkyrkoförsamlingen redan sker, genom taxering af en jury som bestämmer efter samma grunder ett bidrag af hvarje luthersk invånare, dels derigenom att de 8. k. extrainkomsterna, såsom det redan sker i Catharine församling i Stockholm, ingå efter fastställda grunder för hvar förrättning, till samma gemensamma aflöningsfond; 2) hela staden sedermera fördelas i pastorater och i pastoratsdistricter, för hvilka hvartdera en prest ansvarar, i hvad rörer kyrkoböcker, husförhör, folkskoleuppsigt och presterliga förrättningar, hvilka sistnämda han skall bestrida utan rättighet att derföre mottaga särskild vedergällning, samt 3) att den som önskar annan än districtets prest till någon förrättning, må derom särskilt anmoda. Mycket behöfver göras; folkskoleväsendet, förhörsväsendet, skoluppsigten, skolgångsuppsigten behöfver fullkomnas. Folkskoleväsendets ordnande är den högt förtjente gresve Rudenschöld säkert icke ovillig att åtaga sig. Förhörsväsendet är visserligen så vida framskridet att förhören träget hållas och af icke få bevistas, men ofta hufvudsakligen af samma åhörare och icke af dem det gäller. Uppsigt öfver de enskilda skolorna är åsyftad genom den af domcapitlet förordnade gemensamma folkskolstyrelsen, men denna saknar kraft att verkställa sina afsigter, så länge ingen territorialindelning finnes. Skoloch kyrkogångsuppsigten kan aldrig på välgörande sätt utösvas om icke menniskovänlige män och qvinnor hjelpa presterskapet att med goda medel verka på de mindre bildade. I Göteborg liksom i Stockholm uppvera efter all sannolikhet hundradetals barn utan all uppfostran och undervisning. För kyrkosångens upphjelpande äro enskilde, t. ex. cantorn vid domkyrkan, benägne att göra hvad möjligt är, och anledning är till den förhoppning att Hvitfeldska stiftelsens herrar curatorer ädelmodigt skola å högre ort utverka medel till detta läroämnes bättre bedrifvande. Göteborgs stad är icke känd för att draga sig undan vigtiga angelagenheters ordnande. Måtte man äfven denna gång känna igen Göteborg! Fäsberg den 15 Juni 1855. Joh. Henr. Thomander. Utrikes N vheter.