en komit( att till församlingen inkomma med ett förberedande utlåtande. Det låter förvänta sig att denna komitå icke för sig utstakar en lika lång tid som den beredning, hvilken för ett par år sedan utsågs för att granska församlingens organiska statut. Men om äfven tidsutdrägten skulle bli ganska lång, kan denna omväg omöjligen undvikas i en angelägenhet af denna vigt och omfattning. De åtgärder, som behöfva vidtagas för et! bättre ordnande af själavården inom denna stad, äro utan tvifvel både många och genomgripande. Så länge en territorialindelning icke finnes på ett eller annat sätt genomförd, mäste alla andra försök till förbättring i väsentlig mon misslyckas. Så länge det är så stäldt alt på en och samma timma 5 prester, (domprosten, svenska pastorn i Christine församling, tyska pastorn derstädes, garnisonspastorn och hospitalspredikanten, för att icke tala om engelska pastorn m. fl.) kunna vara nödsakade att hvar för sig åka en half mils väg till presterlig förrättning, alla i samma hus; så länge 5 personer i en stuga kunna lagligen tillhöra 5 olika lutherska själasörjare: så länge förspillas till förmon för denna oreda så många krafter, att man icke, åtminstone utan att mångdubbelt öka arbetsstyrkan och kostnaderna, kan tänka på någon fullständigare församlingsvård. Såsom handlingarna utvisa, har domprosten till domkapitlets protokoll förpliktat sig att utan begagnande af sin fullmakt, för den händelse en territorialindelning infördes, afstå ifrån anspråk på den del af domkyrkoförsamlingen, som bebor de s. k. Hagorna och Masthugget. Under nu varande förhållanden äro alla beräkningar i denna sak ganska osäkra; men så vidt det kunnat utrönas, utgör folkmängden i dessa förstadsdelar omkr. 4,400, hvaraf omkr. 3,000 tillhöra domkyrkoförsamlingen, och den inkomst som skulle årligen frångå domprosten genom denna förändring vore omkr. 1,000 rdr. Det är dock i handlingarna anmärkt att inkomsten af de öfrige 1,400, hvilken tillhörer andra svagt aflönta rättsinnehafvare, uppgår i proportion till vida mera, och desse rätltsinnehafvare ha icke kunnat för sin del gå in på ett för nu varande presterskap så ofördelaktigt förslag. Derigenom måste detta också förfalla; ty det är klart att om icke alla som bo inom det nämda området, blefve förbundna att tillhöra den nya kyrkan, skulle den prest der tillsattes möjligen kunna stå der och predika så länge till dess han hade inga åhörare här i dödligheten som tillhörde hans församling. Under dessa omständigheter synes för närvarande intet annat vara att tillgöra än att låta hvar och en behålla sina åhörare, men göra den nya kyrkan till en domkyrkoförsamlingens andra kyrka. Det är ett ovanligt förhållande att en församling har två kyrkor, men alldeles orimligt eller exempellöst är det dock ingalunda. Orimligt är det icke när församlingen icke kan inrymmas i en kyrka och icke kan delas i två församlingar. Exempellöst är det icke heller: i Carlskrona stad är samma fall, och det säges att så äfven skall vara i ett pastorat af Skara stift, beläget vid Wettern. Denna förändring är förenad med kostnader för församlingen. För att begynna med det lindrigaste: kyrkobetjening måste antagas och aflönas. Denna utgift skulle dock möjligen kunna bestridas genom bänkhyrorna, en inkomstkälla som dock ick: får alltför mycket påräknas så framt icke en stor del af kyrkans gagn skall omintetgöras, som är att lemna rum äfven åt fattiga och åt tillfälliga besökande. Om folkmängden fortfarande stiger i samma mon som under den sednaste tiden, torde en tillökning i presterskapets personal bli oundviklig: för närvarande kan den undvikas så framt göromålen något annorlunda regleras. Ett förslag i denna syftning är redan ingifvet — — SANERAS ONA I trats af alla honneg mafeaffa hAAA..