— ——— ———— wC?t— sör den stallning hon innehade. Men ju beslutsammare hon blef i sin vägran att emottaga konungens hyllning, sedan han öppet bekänt för henne en passion, som han ej kunde emotstå, dess mer ökades denna passion; och genom hans föreställningar, hans tårar, hans böner, hans löften och hans försäkringar, att ingen mensklig makt skulle kunna hindra upphäfvandet af hans giftermål och att taga henne till hustru, försvunno så småningom hennes skrupler, och den sista, svaga skymten af Plygsel och heder utplånades ur hennes inre. Kardinalen råkade i onåd, drottning Catharina erhöll skiljobref — och Anna Boleyn blef krönt drottning af England. Det var dagen efter den olycksbådande 1:ste Juni 1533, när den offentliga ceremonien af hennes giftermål egt rum, som drottning Anna inträdde i sina enskilta rum och satte sig der i fördjupningen af ett stort fönster; hennes sinne var förirradt utaf hennes utomordentliga framgång och den plötsliga höjden af hennes lycka. Hon var upprörd och blek och hade befallt hela sin uppvaktning att draga sig tillbaka, på det hon skulle i stillhet under några få korta minuter få samla sina tankar.