Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1855, sida 2

allmänna bästa nitälskande personer ånyo upptogs under en annan form, och detta med en sådan framgång, att Domprosten Doktor Thomander, för något öfver två år sedan, kunde för härvarande Consistorium anmäla att omkring 60000 Rdr redan voro samlade för byggande af en genom behofvet påkallad ny kyrka för Götheborgs stad och dess område. Han förklerade på samma gång intet hinder från hans sida, i egenskap af Domkyrkoförsamlingens kyrkoherde, möta mot upplåtandet af förståderna Haga och Masthugget till område för den församling som, enligt sakens natur, borde uppstå omkring den tillämnade kyrkan; och erbjöd sig tillika att, i fall någon genomförd territorialindelning af stadens församlingar icke kunde, åtminstone för den närmaste framtiden, genomföras, eller medel skulle saknas för aflönande af särskild prest vid den nya församlingen, utan tillökning i inkomster bestrida gudstjenst och pastoralvård vid den nya kyrkan. Consistorium ingick på grund häraf till Landshöfdinge-embetet med anhållan om dess medverkan till frågans utredande. Landshöfdinge-embetet remitterade i sin ordning saken till stadens magistrat. Nu hördes i första rummet Stadens Aldste, som, i öfverensståmmelse med Drätsel-Commissionens afgifna utlåtande, för sin del medgålvo kostnadsfritt upplåtande af behöflig byggnadsplats vid -Sprangkullen i Nya Haga; samt derefter stadens öfriga Kyrkoherdar. Tyske Pastorn vid Christine kyrka förbehöll sig endast att här boende Tyskar, i öfverensstämmelse med Tyska församlingens privilegier, måtte, utan allt afseende på deras bostad, allt framgent få tillhöra densamma. Kyrkoherden vid samma församlings svenska afdelning, n. m. prosten Lamberg, förklarade sig deremot icke kunna, med fästadt afseende såväl på församlingens privilegier, som på hans efterträdares billiga anspråk på en nodtorstig bergning, för sin del medgifva någon minskning i den under hans vård stående församlingen; men erbjöd sig, i likhet med domprosten, att bestrida gudstjenst och pastoralvärd för Masthuggets och Hagornas samtliga innevånare, något som han ansåg böra medföra en icke ringa tillokning i inkomster. D. v. Pastorn vid Kronhusförsamlingen, prosten Ljunggren, gjorde å sin sida ett liknande erbjudande; men föreslog tillika, såsom ett nytt alternativ, att stadens pastorer skulle gemensamt ansvara för gudstjenstens upprätthållande i den nya kyrkan och efteråt likasom förut bestrida pastoralvården, hvar och en för de till hans församling hörande. Domprosten, hvilkens utlåtande nu afsordrades, ansåg någon territorial-indelning icke kunna, i strid mot prosten Lambergs vägran, sör det närvarande komma i fråga, och ingick för sin del på det af prosten Ljunggren föreslagna alternativet. Prosten Lamberg, ånyo hörd, ingick också på detta förslag, men under det vilkor, att tjenstgöringsskyldigheten blefve emellan alla stadens prester lika fördelad. Med anledning häraf affordrade Consistorium, på Magistratens begäran, utlåtanden i ämnet af samtliga stadens prester, som icke förut blifvit i frågan hörda. Svaret utföll, säsom man hade skäl att vänta, föga tillfredsställande, ithy att de alla, med undantag af stads-katecheten, som dock vid sitt medgifvande fästade samma vilkor som prosten Lamberg, dels visade sig vara ur stånd att i någon tjenstgöring vid den nya kyrkan deltaga, dels ock, så vidt på dem ankom, vägrade att till den ifrågavarande gudstjenstens upprätthållande bidraga. Målet återgick nu till Consistorium, som — sedan Domprosten till dess protokoll förklarat sig villig att, intilldess en mera tillfredsställande anordning kunde vidtagas, med biträde af det öfriga vid Domkyrkan tjenstgörande presterskapet, ansvara för gudstjenstens upprätthållande i den nya kyrkan — föreslog, att denna kyrka tillsvidare skulle betraktas säsom en annex till Domkyrkan, så att, i fall tvist uppstode, Domkyrkoförsamlingens medlemmar skulle i sråmsta rummet vara till bänkrum i densamma berättigade. Consistorium förklarade sig dock endast kunna godkänna denna lösning af frågan såsom en nödfallsutväg för den närmaste framtiden, enär det måste anse en mer eller mindre fullständigt genomförd territorialindelning till slut skola finnas nödig, hvadan det ock för sin del påyrkade att förberedande åtgärder för uppnåendet af detta mål ofördröjligen måtte vidtagas. På denna punkt står frågan om den nya kyrkan nu, då den af magistreten blifvit till Domkyrkoförsamlingen remitterad, och det lär väl vara öfver Consistorii sednaste andraganden i ämnet, som ösverläggningarne på den till nästa Måndag utlysta sockenstamman komma att hufvudsakligen vända sig. Första frågan blir då den: Skall man godkänna det gjorda förslaget att den tillämnade nya kyrkan tillsvidare betraktas såsom ett slags bihang till Domkyrkan ? Skälen för en sådan