Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1855, sida 2

ne och rönte inom kabinettet starkt motstånd af den förtjenstfulle Madoz, som sjelf är chef sör en bataljon af nämnda korps i Madrid. Nationalgardet, som öfverallt visat sig nitiskt alt försakta det bestående konstitutionella statsskickets sak, upptog dekretet såsom ett bevis på misstroende från regeringens sida; officerarne inlemnade sina alskedsansökningar, och deputationer afsändes till Espartero. Santa Cruz ville då ensam afträda från sin post, men efter en liflig diskussion mellan honom och Madoz, beslöt sig denne sednare att lemna taburetten, och med honom följde ministrarne Aguirre, Lujan och Luzuriaga. Ett ögonblick hette det, att asven Espartero ville astråda, men han lär sedan besluiat sig stanna qvar jemte ODonnel och Santa Cruz. Det nybildade kabinettet har föga sympati hos Cortes, och man trodde, att Madoz skulle återinträda i ministeren såsom inrikesminister.