sam till konungens rum, till hvilka han egde hemligheten af en enskilt ingång. Emellertid var den sköna Anna blott söga road af den glada scen, som omgaf henne: hon hade väntat att konungen, hvilken hon ännu aldrig selt, skulle hafva visat den nysikenhet han hade uttryckt för hertiginnan dAlencon, och skyndat till ett ställe, der han var säker att få se henne. Hon hade varit serdeles omsorgsfull med sin klädsel och sitt utseende denna afton; och hennes spegel, såväl som hennes betjening, hade sagt henne, att hennes utseende aldrig varit mera intagande. Hennes drägt var synnerligen smakfull och passande; och som den var gjord enligt nyaste modet, infördt af den uppfinningsrika Margareta, och var en skänk utaf henne, hade den tillvunnit sig allas beundran. Hennes underklädning var af tjockt hvit satin, broderad med blommor och knoppar af silfver, emellan hvilka på rullar voro bokstäfver af små kulörta stenar, utförda med stor noggrannhet, utgörande motto ur arbeten af italienska, franska och latinska skalder. Öfver denna bar hon en lång rock af ljust rosenfärgadt sammet med en bred bord af perlor ordnade i guirlander, som hvar och en slutade med en stor nedhängande perla. IIennes lif var omslutet af ett gyllene bälte med långa ändar, prydda med dyr