Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1855, sida 2

Imrikes Nyheter. hötheborg. Gårdagsposten srån Norge medförde ytterligare detaljer rörande den sednaste svåra eldsvådan i Bergen. Enligt en af stadens tidningar hafva tillsammans 182 boningshus oeh andra byggnader nedbrunnit, hvilka varit assurerade för 148,450 Spd. — Närmare rörande ifrågavarande beklagliga olyckshändelse skall i morgondagens tidning meddelas. I tryckfrihetsmålet mellan ansvarige utgifvaren af tidningen ,Svea i Christianstad och landssekreteraren Olson samt major Bergengren, hvilka båda herrar ansett sig utpekade uti en i tidningen införd charad, har ansvarige utg. blifvit af juryn fälld samt af rådhusrätten dömd till 66 rdr 32 sk. b:kos böter och offentlig afbön. 2Z Uysala-Biet meddelar följande berättelse om det af Consistorum Minus sednast afgjorda famösa målet rörande Akademie-Sekreteraren Höjers öfverfallande: Hr Akad. Sekr. Höjer hade omkring kl. 11 d. 5 d:s begifvit sig å väg till siit ett stycke utom staden belägna hem, och dervid straxt utom tullen mött 4 personer som skrålande och synbarligen öfverlastade gått ät staden, hvilka vid mötet med hr H. frågat honom om hans namn, och då han sagt att det ej angick dem och uppmanat dem att gå sin väg, aflägsnat sig men shtaxt derpå kommit tillbaka, nämnt honom vid namn och, sägande att H. vore en bra karl, förklarat att de skulle ,hissa honom. Hr H. hade emellertid undanbedt sig denna hyllning och knuffat undan dem, så att två af dem fallit omkull. De hade derpå flere gånger aflässnat sig och åter vändt tillbaka, med sorfrågan om icke hr H. förstode en sådan hyllning som att blifva hissad, men då hr H. en gäng för alla undanbedt sig densamma, hade de förföljt honom med oqvädinsord, bvarvid hr H. upptagit en nyckel och för klarat att han ämnade försvara sig ifall ban blefve anfallen. En af dem hade då rusat på H. och slagit honom i ansigtet så att blånad deraf uppkom, utan att H. likväl utdelat nårot slag. Derpå hade de begifvit sig sina färde, men för sjerde gången återkommit och änyo ötverfallit och kullsl-git hr H. Herr H. hade bland de 4 angriparne tydligt igenkänt stud. Malmberg af Kalmare nation som visserl gen icke slog honom, men tog honom i kragen och medelst krokben sökte slå omkull honom. Stud. Melmberg, tillfrågad om hvad han om denna sak hade sig bekant, berättade att han på e. m. gått ut till Eslundshoss värdshus, hvarifrån han omkring kl. half 7 återvände till staden. Sednare på aftonen vandrade han åter ut till Eklundshof, och derifran omkring 1!-tiden återvändande påträffade han trenne för honom okanda personer, hvilka antastade bonom, slogo honom och tvungo honom att medfölja fram mot staden, hvarvid de straxt utanför tullen påträffat Akad. Sekr H. den de i likhet med M., ofredat. Sedan hade det tillgått ungefär som hr H. berättat, endast med undantag deraf att M. icke antastat hr H. utan endast gått emellan honom och de angripande och dervid kommit i brottning med hr H. som dervid kullslagit honom. M. hade flere gånger sökt undkomma sållskapet med de trenne okånda, men desse hade hvarje gång sprungit fatt honom och tvungit nonom att åtfölja dem. Hr M. medgaf att han tyckte sig förut hafva sett en af dem, och trodde att de voro studenter, men kunde icke taga det på sin ed. Såsom misstänkta hade studeranderne af Smålands nation Colliander och bröderna Östberg blifvit till Consistorium inkallade, men styrkte med vittnen att de den tid våldet förofvats, befunno sig i sina hem. Rätten tog nu alla dessa saker i betraktande, och hr Prof. Lindblad afgaf dervid ungefär följande yttrande: Prof. ansåg stud. Malmberg genom eget, af omstandigheter styrkt, erkännande sorvon en alt jaut taen ne and-a, hvilkas namn han icke velat uppgifva, hafva deltagit i det å Akad Sekr. Höjer föröfvade våldet, bvarigenom blodvite uppkommit och hvarvid de flera gånger förnyade förföljelserna utgjorde försvårande omständigheter, med anledning hva:af Prof med stöd af Kel. bresvet d. 9 Mars 1750 och Kel. Förordn. d. 2 April 1852 jemförd med 61 kap. Mg. B. ansäg Mealmberg for sådant vägafridsbrow hafva gjort sig förvun