Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1855, sida 1

— Uvad! utropade Anna, har Percy så villigt gifvit sitt samtycke att försaka mig? — När du blir äldre, mitt kära barn, sade sir Thomas, skall du upphöra att förvånas öfver dylika händelser. Lord Henrik betraktade dig som en oerfaren landtslicka, med hvilken det är en galant kavaljer tillåtet att en tid bortåt roa sig — ingenting vidare. Min dot: ter bör hafva alltför mycken stolthet för att sörja ölver sin förste trolöse älskare: sannolikt skulte hon haft många fler, om ej detta tidiga giftermål kommit emellan, hvilket skall blifva firadt — jag smickrar mig dermed — nästan så lika som hans eget. Anna borttorkade sina tårar under det hon lyssnade till fadrens lugna, bestämda och nästan något hånande sätt att göra henne bekant med en om ständighet af sådan vigt för henne. Hon svarade ej, och, bedjande henne bereda sig på deras snara återvändande till England med enkedrottningen Maria och hennes make, earlen af Suffolk, lemnade fadren henne. Anna uppsökte, som vanligt, sin kusin, åt hvilken hon meddelade hvad som händt, och i hvars armar hon utgjöt de första bittra tärar, Som någonsin fördunklat hennes sköna ögon. — Ack! utropade hon, det år sannt; Percy har ej hållit sitt löfte att skrifva till mig se