medge, att det ej lemnat vestmakterna allt det understöd, som ståt! i dess förmåga. Under rädplägningarningarne had det visserligen understödt ve-tmakterna och bland annat förklarat för otillräckligt det ofvannämnda ryska förslaget. Men Österrike är ej färdigt att börja kriget, ehuru det längesedan bordt ske, om Österrike klart uppfattat sina esun fördelar. Det har dock sina talande skäl att ej förbasta sig. I Galizien finnas ej tillräckligt många fasta punkter, för att hindra en rysk här att efter första vunna slagtning marschera mot Wien, och Preussen, i stället för att vara en bundsförvandt, gör allt, för att inom de mindre tyske staterne väcka misstämning mot Österrike. Men kommer kriget att vara länge, skall Österrike nödvändigt deltaga i kriget, dertill drifvet såväl af sina sorbindelser till vestmakterna, som af faran att duka under sor Rysslands öfyervigt; ty Ryssland skall aldrig förlåta Österrike den roll det spoiat, och Österrike å sin sida finna säkerhet blott i sådane allianser, hvilka kraftigt kunna skydda Turkiet och hela Europa mot ryskt våld. Från London telegraferades den 4 Juni till Börsenhalle: I dagens underhussession, den sörsta efter slutade pingstferier, meddelade lord Palmerston, att Wienerkonferenserna äro afslutade. Tillika förnekade han, att regeringen, såsom från rysk sida påståtts, hade brutit mot den af henne för närvarande krig antagna princip, att flaggan skyddar laddningen. — Derefter fortsattes den afbrutna debatten om krigsfrågan. De flesta talare yttrade sig krigiskt; främst bland dem ministern sir William Molesworth. Mot midnatten hade ännu blott trenne tal för freds afslutande hållits. Times har underrättelser från Bombay af d. 30 April, enligt hvilka en stark expedition är färdig att på första befallning afsegla till Persiska viken och företaga en anfallsrörelse mot Schacken på hans eget område. 15,000 man äro tillreds att inskeppas på 8 tungt armerade ångskepp, 6 mindre ångare, 10 välbeväpnade flodfartyg och 12 kanonbåtar.