Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1855, sida 2

— — —S— s— s -N. M. Lindh 1855. Pris 8 sk. bko. Den : andra: -Consirmationsbok. Kort framställning af den Christna Salighetslaran i frågor och svar. På svenska utgifven af P. Pettersson.Örebro 1855. 2 sk. bko. Den förstnämnda innehåller en af dessa lyckade allegorier, hvaraf vi hafva flere på vårt språk öfversatta och hvilka vunnit mycket bifall, såsom Adamse Konungens Sändebud, Den gamles hem, De sjerran höjderna m. fl. och en af de Liefde förut af samme öfversättare utgifven: ,En Christens inkomster och utgifter. — För dem som känna Hr G. Janzons verksamhet är hans namn en god borgen, att den lilla skriften är utgifven i sanningens tjenst. — Osversättaren redogör i ett kort sör: ord för nyttan af den allegoriska formen och bevisar, att den är fullt berättigad i andeliga skrifter, men förklarar derjemte, att en allegori, om hon skall försvara sin plats inom den christeliga litteraturen, måste till sitt innehåll vara ren, vara biblisk och till sin omkladnad i liknelser vara naturlig och otvungen. Alla dessa egenskaper skall ock läsaren finna hos den lilla skritten. Den är en älskelig. enkel ,resebeskrifning, där den andeliga sanningen framlyser genom en genomskinlig, lätt omklädnad, och vi tro, att ingen utan sannt nöje skall genomläsa den. Dock — och detta uttalar öfversättaren i sjelfva förordet — författaren har icke afsett dem, som kunna umbära Guds ord. Härmed äro äfven vederlagda de inkast, hvilka måhända kunna göras af andeligt allvarliga menniskor, som anse det opassande, att under formen af en reseberättelse framställa de vigtigaste Guds ords sanningar. Meningen med dylika småskrifter kan aldrig vara, att undantränga Guds ord eller vilja under en sådan form göra det likasom smakligare. Nej; ,måtte Guds ord bo rikeliga i oss! är både författarens och öfversättarens önskan. Författarens uppgift har varit, att tala om en resa, men dermed påpeka andeliga ting, likasom under hvardagslisvets vanligaste händelser mycket för en Christen lärorikt och användbart förekommer. I ölversättarens tycke har författaren lyckats särdeles väl i denna sin uppgift — och häruti instämmer insändaren med önskan att resan till Fådernehemmet måtte blifva af rätt många läst och behjertad. Icke alldeles så gynnsamt kan insändaren uttala sig om den andra ofvanför nämnda lilla skriften. Ehuru Chr. Palmers berömmande yttrande i hans katechetik om detta lilla arbetes användande anföres i förordet, förekommer dock på de så sidorna icke så så uttryck, I hvilka för en Christen, som tager det noga med Guds ord, synas betänkliga. Så förekommer der, i svaret på 6:te frågan, att Dopet är sett Gudomligt ordtecken likasom detta samma langre fram sages om Nattvarden. Hvilken evangeliskt Luthersk bekannare tycker icke att detta smakar af Calvinism? Om än detta uttryck låter förklara sig så, att det kan stå i öfverensstämmelse med vår bekännelse och till och med finnes användt i våra symboliska böcker med afseende på Sacramenterna, är det dock betänkligt, atti en liten skrift, som är beräknad för olärde och ungdom, tala om Sacramenterna såsom ,tecken, hvarigenom det rätta begreppet af deras väsende så lätt kan blifva förbisedt och just det esacramenterliga missförstådt. Luthers förklaring i lilla Catechesen är så tydlig och uttrycker så väl det väsendtliga i både Dopet och Nattvarden, att man alldeles icke behöfver eller bör öfvergifva den och söka göra några nya förklaringar. Det förekommer insändaren underligt, att öfversättaren, som så förtjenstfullt öfversatt Souchons Predikningar och vid slutet deraf infört Kapffs förträffliga betraktelser öfver Döpelsen och Nattvarden, här brukar ord som synas strida mot den i nämnde betraktelser uttalade upplattning. Så säger han äfven att dopet ,försäkrar oss om Guds nåd etc., och att nattvarden -försakrar oss om syndernas förlåtelse, i stället för att säga ,gifver eller meddelar. — Vid beskrifningen på svaghetssynder (fr. 26) står, att en from Christen dem genast ångrar och ,öfvergifver. Det är väl sannt, att en troende menniska af alla krafter vakar och söker öfvergilva dem, men det går icke alltid så ,genast och fullstandigt med öfvergifvandet, att ju icke han kan begå samma synd flere gånger och det likväl är svaghetssynd. — I den derpå följande beskrifningen på uppsåtliga synder nämnes intet om oomvända menniskors syndande, hvilka alltid äro uppsåtliga synder, äfven om de begås af okunnighet. — 000 —— — —OA As AR