Fontenays Torn. Ilistorisk Novell. (öfversättning från Engelskan.) (Forts. fr. N:o 129.) — Hlilven ej förskräckta, fortfor hon; jag har ej hört omtalas någon sådan plan; men selfvisk som jag råkar vara, skulle det alldeles icke bekymra mig om sir Thomas tog sin dotter till hofvet, hvilket är mer än sannolikt; och en gång der, är hon en alltför skön stjerna för att tillåtas återvända i dunklet. — Ni är så artig, mylord, sade Anna leende, ni lär oss landtbor hvad vi böra önska. Om Margareta fick göra mig sällskap, skulle jag förtjusas af att få se hofvet. Är det icke storartadt och präktigt? — och är icke drottning Claude älskvärd? Huru muntert der måtte vara! Hvilka drägter, hvilka fester! O, jag hoppas min far verkligen kommer för att föra oss dit! — Huru flygtig är qvinnans fantasi! yttrade Percy med en filosofisk min; det ena ögonblic