så Kallade Henrik lemte och LUMVIS FIUPS sett son, gresven af Paris. Denne sednare lar vara mycket benägen för planen, medan hans mor, hertiginnan af Orleans, anses vara dess sörnam sta motståndare. Nästan alla uti expositionen deltagande industriidkare klaga öfver de beständiga svårigheter, som industripalatsets förvaltningskommission bereder dem, och det högdragna sätt, hvarpå deras besvär assardas. Flera utländska komminsarier hafva vändt sig till prins Napoleon med klagomål öfver denna behandling. ENGLAND. I öfverhusets möte den 25 Maj framställde fredsvännen grefve Grey sitt förslag, eniigt hvilket öfverhuset i en adress till drottningen skulle uttala den åsigt, att förkastandet al de ryska sredsförslagen var att djupt beklaga, emedan de innehöllo allt, som man billigtvis kunde fordra af Ryssland. Motionären började med den försäkran, att han ej upptradde utan en pinsam känsla, enär han visste, huru föga han kunde pårakna understöd inom öfverhuset. Till längden af det tal, som derpå följde. kan man sluta deraf, att det fyller sju tattryckta spalter i tidningen Times; det var för öfverhuset ett verkligt tålamodsprof, isynnerhet som det digra omfånget hade löga innehåll; endast slutet lyckades fästa någon uppmärksamhet vid sig, och det hade följande lydelse: aMan kan förebiå kejsar Nikolaus någon godtyckligbet och retlighet. men efter 30 års oinskränkt berravälde öfver ett kejsardöme, var detta fel blott alltför naturligt. När man läser den rörande skildringen af hans sista timmar, när man betraktar det kristliga lugn och den undergifvenhet, hvarmed han såg döden nalkas, och huru han egnade ännu sina sista ögonblick åt sin familjs och sitt folks bästa, då måste man erkanna och beundra uppriktigheten i hans sträfvanden och hans rastlösa, af de ädlaste bevekelsegrunder styrda verksamhet för det ofantliga rikes väl, för hvilket Försynen ställt honom i spetsen. Det må vara, att kejsar Nikolaus lät hänföra sig till häftiga handlingar; men de allierades politik är nu orättvis. Det vore en dödssynd att med en timma föriänga ett krig. äfven om det ursprungligen varit rättvist, och till en lika grof synd gör sig enhvar skyldig, som uppsåtligt försummar att hindra ett företag, hvilket strider mot Guds bud. — Lord Clarendon uppsteg efter talets slut och beklagade, att den ädle grefven kunnat förmå sig till att genom ett försvar för Rysslands beteende jäfva historiens vittnesbörd, såra Europas rättskänsla och öfverskyla en politik, hvars mål varit att genom ett långsamt gift bringa den sjuke mannen (Turkiet) i grasven. Verlden känner, att de allierade makterna gjort allt, för att åstadkomma en varaktig fred, men den adle grefven hade talat, likasom de blindvis och blott af stridsbegär gripit till svärdet. — Lord Malmesbury ansåg grefve Greys tal värdigt en rysk minister; grefven, likasom hr Gladstone, hvilken äfven undfågnat öfverhuset med en fredspredikan, visste alltförväl, för hvilken fara Storbrittanien under fredskonferenserna varit utsatt. — Hertigen af Argyle och biskopen af Orsord talade i samma anda, som lord Malmesbury. — Hertigen af Nercastle förklarade, att om grefve Grey velat uppmuntra Ryssland och nedslå de allierades mod, skulle han ej kunnat tala annorlunda. — Grefve Derby föreslog en omröstning, genom hvilken öfverhuset kunde ådagalägga sin ovilja öfver Greys tal, ty det behöfdes ett motgift vid detta tillfälle. — Endåst lord Lyttelton tog Greys parti; han anställde en jemförelse mellan Porten och Ryssland med tillhjelp af den bekanta fabeln om lerkärlet och jerngrytan. — Grefve Granville upplyste, att i narvarande ögonblick hade nya förslag ankommit från Österrike jemte modifikationer, med hvilkas granskning franska och engelska regeringarne nu voro sysselsatta. Han taakade grefve Derby för den lyckliga tanke, denne uttalat, och begärde likaledes omröstning: Dertill svarade grefve Grey, att han skulle akta sig att följa en politisk motståndares goda råd, isynnerhet då många lorder, som eljest skulle hafva röstat för hans förslag, voro frånvarande (Skratt). Han ville derför ej underkasta sitt förslag någon omröstning, utan förklarade sig taga det tillbaka. SARDINIEN: Senaten har vid en nästan fulltalig sammankomst sanktionerat den ryktbara klosterlagen med 53 röster mot 42.