dragit till de fiesta staters blomsttapd tillstånd och makt. Det är dandeln som gifvet lif åt jordbruket och andra näringar, ty om också bandeln endast utgör en al de leder, som utgöra ett lands ekonomie, såsm jordbruk, bergsbruk, jagt, fiske och slöjder, så spelar den en betydligare role än de andra, ty genora densamme blir det möjligt att sammanbinda de andra och att låta den ena näringen draga fördel af den andra, och mean kan derföre nästan kalla handeln lifsprincipen i en stat. Endast de delar som den genomströmmar. vafva lif och rörlighet; bvarest han sakoas inträffar okstan alltid ett motsatt förhållande. För stt öfvertygas om handelns märkvärdiga resultoter behöfva vi ej gå långt — endast till Otterhällan — det var derifrån, som den store Gustas Adols pekade på den plats, hvarest Götheborg borde anläggas och denna plats var då ett öde moras. Nu se vi på detta ställe den innerligt vackra Elistaden. — Kan någon neka. att staden hear handeln att tacka för sin uppkomst, förkofran och nuvarande glans, som densamma dagligen sträfvar att förhöja? Då det är handelns uppgift, att befordra såväl producentens, som konsumentens fördel, så torde lätt kunna inses, att hvarje lag som hindrar dess fria verksamhet. skall blifva skadlig och mest skadlig just för de samhällsklasser, som ej uteslutande sysselsätta sig med handeln, (ty i någon mån är hvarje mediem af ett samhälle handlande, alldenstund han som producent är såljare och som konsument köpare.) Buru det går till, att den handlande sjelf blir mindre än den stora mängden lidande af de inskränkningar, som en falsk lagstiftning lägger på handein, är ej svårt att inse. — Ty under sådane förbållanden, blifva endast de grenar af handeln, som ej bindras al onaturliga band, föreroål för hans verksamhet; hvaremot andre personer, hvilkas krets är inskränktare, ofta derigenom belt och hållit beröfvas medel att lifnära sig. Tänka vi oss ett land, hvars lagstiftning är så bakvänd, att den förbjuder exporten af dess förnämsta produkt, såväl i rått som i halffärdigt skick, och undersöka vi hvem som blir mest lidande, så skola vi finna, att exporthandeln ej så betydligt lider deraf, ty för densamme upphöra dessa artiklar att existera och den sysselsätter sig endast med de tillätne. — Den stackars producenten deremot måste, i följd af det existerande hindret för afsättningen, i betydlig mån inskränka sin produktion, och är ban oförsigtig nog att ej göra det, så blir det deraf föranledda öfverflödet orsak till prisets sänkning, hvarigenom hans påräknade vinst lätteligen reduceras till en obetydlighet eller till — intet. Utom de omnämnde exportförbuden har lagstiftningen i flera länder begått den stora inkonseqvensen att äfven bestämma importförbud. Söka vi nu efter deras verkan så finna vi, att de öfverallt, hvarest de funnits, varit fördersliga och hämmande för framåtskridandet; hvaremot de land, som först afskuddat prohibitionernas ok, uppblomstrat med förvånande hastighet. — Den omnämnda lagstiftningens inkonseqvens att på samma gång bestämma exportoch imporiförbud, torde lätt kunna fattas, om man besinnar, att exportförbudet lemnar konsumenten fördelar på producentens bekostnad, hvaremot importförbudet gyonar producenten till men för konsumenten. I förra fallet, begripa vi ej hvarföre konsumenten blifver omhuldad, likaså litet som vi i det sednare kunna fatta, bvarföre densamme skall vara en lekboll för producentens godtycke. Innan dessa korta erinringar rörandhandelns natur och betydelse slutas, borde något varit yttradt om penningen, krediten och kommunikationerne, som utgöra de väsentligaste hjelpmedel af de många, som stå handeln till buds, men vi inskränka oss i dag till att blott nämna dem. — Tillsammans utgöra de den vigtigaste delen af jordklotets lilsprincip, så att man väl kan påstå, att med handelns afstannande äfven all kultur, vetenskap och konst, med ett ord allt andligt lif skulle upphöra på jorden, lika säkert, som det andliga lifvet lemnar menniskokroppen i det ögonblick blodets cirkulation stannar. oms —ttemttestemtinknkstsstes—————— ————