Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1855, sida 1

och Glas m. m. (5184. Strödda tankar om handeln.k) Sällskapet Vetenskapens Vänner bar gjort sig till uppgift, att tid efter annan insamla underrättelser rörande den delen af Sveriges vestra kustland, som omfattar Götheborgs stift, såväl i naturhistoriskt, linguistiskt och arkäologiskt, som ock i historiskt, statistiskt och merkantilt afseende. Sällskapets rätta verksamhet torde först då kunna anses begynna, när talrika saktiska upplysningar i nämnde afseende inslutit. och då af dem öfversigter kunna sammanfattas, som visa ortens karakter i de olika rigtningarne. — Innan man kommit derhän — och det ligger i sakens natur att detta ej kan gå så snart — bafva hufvudmännen för sällskapets olika grenar företagit sig, att utveckla sina ämnen ifrån mera allmän synpunkt, hvilket jag uppfattat såsom en slags inledningar till deras blifvande, på samlade fakta grundade framställningar. Då jag, som erhållit det hedrande uppdraget att förestå den merkantila afdelningen inom sällskapet, följer detta exempel, uti att framställa några korta strödda tankar rörande vissa delar af handelns väsende och egenskaper, torde jag icke böra erinra, att det sker utan andra anspråk, än att uttala några sanningar, som för den praktiske affärsmannen äro lika kända som påtagliga, men hvilka derföre icke blifvit allmänt erkände, alldenstund det ännu gifves, i vårt såväl som andra länder, många personer, hvilka eljest göra ansprik på, och säkert äfven i andra fall äga insigter och omdöme, de der snarare betrakta handeln och dess idkare med misstro och ovilja, än de inse att utan handel menniskoslägtet snart skulle återgå till naturtillståndet. Vid ett af Vetenskapens vänners föregående sammanträden gaf den värde ledamoten, som förestår den geografiska afdelningen, oss en beskrifaing om jorden, och visade på ett mycket sinnrikt sätt, att denna i våra ögon lislösa kropp var en storartad organism, samt nämnde då äfven bland de krafter, som gifva rörlighet åt denna organism — handeln; det torde tillåtas mig att genom några ytterligare drag gifva styrka åt denna åsigt. Handelns ursprung daterar sig från den tid, då menniskoslägtet först började taga intryck af kultur och sedlighet. Då derpå menniskan var befriad från nödvändigheten att sjelf draga försorg om hvarje af sina bebof, att sjelf förse sig dermed eller att sjelf öfvertaga deras förfärdigande, och hvar och en utbytte sitt ölverslöd emot andras, då först började det förfaringssätt, som sednare utbildades till handel, hvilken uppvuxit till dess nuvarande förvånande makt och betydelse. I början var den endast inskränkt, och en granne : utbytte med den andre hvad han hade för mycket elier hvad han ej mäktade förbrukas; först sednare utvidgades handelns gränser från en bodngsort till den andra, intill dess slutligen landskap, provinser och hela riken blefvo af ömsesidigt gagn manade eller af nöden tvingade att närma sig till hvarandra, för att draga nyita af sin jords, sin industris eller någon annan förmåns alster. Intet har kanske mera befordrat kulturen och menniskoslägtets utbildning, än den omständigheten, att det ena landets öfverfiöd helt och hållet saknades af det andra och att följaktligen den ena behöfde den andre för att lefve eller för ait förse lifvet med flera beqvämligheter. Kasta vi en blick på menniskosläs:is första barndom. så varseblilva vi, att herden ej evaselsatte sig med fiske, fiskaren ej med jagt, jägaren ej med åkerbruk, utan hvar och en delade och bytte sin produktion med andras, och på detta sätt ästade arbetets fördelning, yrkenas olikhet och slutligen bky:et och handeln. Det torde vara temligen i ögonfallande, att det som nämnts bidragit att gifva handeln sin första form. Föredrag vid sällskapet ÅVetenskapens Vänners? sammanträde, d. 23 sistl. Maj, af grossh. S. Warburg. mat allar cCio AÅh näsftan skämdes åt sin even