Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1855, sida 1

lledvigs påtrugade sällskap utan tvisvel tröttna! vid att alltid få tala ensam. Men desto ifrigare lyssnade hon i stället efter sin hoga matmoders ankomst och sprang ut för hvarje åkdon som hördes, tills slutligen det rätta inträffade. — Nu, mamsell! — ropade hon. — Gud kit bara mina bemödanden vara tillnojes! Men åt dessa syntes ej grefvinnan egna ringaste uppmärksamhet. Vid sitt brådskande intrade sökte och varseblef hon blott ett enda föremål: den på soffan liggande klädningen, och gaf sig ej tid att afkasta kappan, förran hon började mönstra den. — Årbetet är då lika omsorgsfullt alltigenom, det ser jag — utlät hon sig efter några ögonblicks tystnad — och passar den lika väl, som den är sydd, år jag fullkomligt nöjd. Men hvar håller sig den lilla sömmerskan sjelf? Hedvig, hvars ödmjuka helsning grefvinnan ej bemärkt, långt mindre besvarat, och hvars beklämning i följd deraf allt mera tilltagit, nalkades nu sin höga gäst. T