Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1855, sida 1

Smycket. Ett barudomsminne af — an—. Sv. Original. (Forts. fr. N:o 124.) Så tankte den fromma dottern men påminte sig helt hastigt den höga gäst hon hade att vänta och de förberedelser som af denna anledning genast måste vidtagas. Putsadt och fint älskade hon visserligen att alltid ha omkring sig, således behöfdes ej här, som det stundom får lof att ske på många stora och förnämliga ställen, någon generalstädning för att i hast få det ordnadt och snyggt, men i alla fall ville hon visa sitt lilla hem i prydligare skick än vanligt och derför kunde hon ej blåsa nog på eller cirkla tillräckligt med någonting. Snöhvita dukar breddes öfver bord och bureau, ny perlsand ströddes omkring lackvioln och törnrosen, hvilka just stodo i högsta blomning och utgjorde så att såga Hedvigs stolthet. -Grefvinnan kan ej annat än finna dem förtjusande — tänkte hon — och