Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1855, sida 1

2—— —ö — — — 2 ler obeläten dermed, så är det dock ett saktum att så är förhållandet. De som vilja inbilla H. K. H. annorlunda, äro antingen sjelfve förvillade och okunnige om den närvarande tidens förestallningssatt, eller ock äro de salske smickrare. Vill en konung eller thronföljare i våra dagar imponera, så måste han göra det icke genom konungslighetens emblemer, utan genom konungsliga, d. a. adia och upphöjda tänkesätt, klara, vidsträckta politiska vyer och oegennyttig sosterlandskarlek. Mid dessa egenskaper skall han både imponera och verka stora verk för sitt land, men utan dem blir hans person ganska litet vördnadsbjudande, kunde han än tygla den vildaste häst och höja sin röst till stentorsstämma. Vi hafva ansett det vara vår undersåtliga pligt, äfven vid flera föregående tillfällen, att uttryckligen framhålla denna olikhet i fötestallningssatten nu emot fordom, på det att sanningen åtminstone ifrån något håll måtte nå H. K. H:s öron. Det är af högsta vigt för hvarje politisk personlighet, och icke minst för en thronföljare, att känna den tid och det land hvari man lefver, ty en missuppfattning häraf kan leda till svåra följder. För att sjelf öfvertyga sig huruvida en sådan framställning är rigtig eller ej, borde H. K. H., i likhet med många furstliga p rsoner före honom, göra någon gång helt ensam och obemärkt en resa genom landet. Må han derunder gifva sig i samtal med personer ur olika samhällsklasser och han skall helt säkert få erfara sanningen af vårt, på en icke obetydlig erfarenhet grundade omdöme om det allmänna tänkesättet. Och efter en sålunda vunnen erfarenhet, skall H. K. H. säkert ej till en annan gång blottställa sig för att utdela s. k. skrapor till äldre man. som äro H. K. H. så betydligt öfverlågsna icke blott i ålder, utan ock i kunskaper, ersarenhet, stadga och mognadt omdöme, särdeles om desse män innehafva den oberoende ställning, att de icke kunna godtyckligt skiljas från sina ämbeten eller beröfvas andra fördelar än at på sin höjd gå miste om några utmärkelser, på hvilka de för öfrigt icke sätta något värde. Från klokhetens synpunkt har sålunda den öfverklagade kanslersskrapan varit ett stort misstag. Hvad den varit från rättvisans och laglighetens, faller af sig sjelf, då man kännet att brott emot tryckfrihetslagen icke grund lagsenligt få på annan väg beifras eller be straffas än den väg grundlagen föreskrilver.