IHCUI VIL AnKOMmSLen OM ) 1 bDb 111 1-k bord å densamma, hvaremot tulltjenstemängen be: märkte att en del tågvirke af tacklaget var afskuret och borttaget. Nu anställdes nårmare undersökning, då det befanns att båten, som att dömma efter konstruktionen icke tillhörde orten, var tom men varit lastad med tegel. Några blodfläckar, stänkta här och der, föranledde tullijen-temannen att nedeå uti den s. k. plikten, men här möttes de af en förfärlig syn, ty uti en af kojerna låg en illa misshandlad karl, som det tycktes död med ansigtet betäckt af blod. Vid när mare påseende befanns han väl vara vid lif men så svag, att ban icke förmådde röra sig eller tala. Mannen blef genast upptagen i fria luften, och alla till bands varande medel användes för hans äterställande till sans, hvilket slutligen äfven lyckades. Man anade Du att farkosten varit skådeplatsen for någon blodig illgerniog, hvadan densamma på det noggrannaste undersöktes, då någonting än hiskligare visade sig, enär en mördad karl med krossadt hufvud, omgifven med ett segel, påträffades mellan garneringen vid botten. Den till lifvet återkallade mannen blef emellertid genom tillnjelp af de på ön bosatte åboerne Joban:s Anders-on och Henrik Pehrson, transporterad till den senares bostad, för att der vårdas intill dess läkarebjelp kunde erhållas. Underrättelse om tilldragelsen affärdades straxt till den närmast boende kronobetjeningen, sånsmon Nordström, för läkares tillkallande och om möjligt mördarens gripande, innan denne kunde hinna att undkomma, men af hr Nordstrom erhölls det oväntade svar, att som stället der brottet förmodades ha skett, icke tillhörde hans distrikt, utan kronolänsman Wickelbergs, så kunde br Nordström icke befatta sig med saken. Nu sändes bud till berr Wickelberg, men denne förklarade att han icke kunde infinna sig förrän påföljande Tisdag, emedan han om Måndag vore förhindrad af tjenstegöromål. Den illa missbandlade mannen hade likväl under tiden så pass bemtat sig att han kunde meddela upplysningar om sig och sin mördade kamrat, hvarigenom man erhållit ljus uti detta mörka dåd. Hans berättelse lyder så här: Den 12 dennes hade han, hvars namn är Axel Olsson, torpare på Dillöhufvud under hemmanet Räfö i Tjernö socken af Skee pa-torat, jemte sin broder Carolus Olsson, 25 år gammal, som egde båten Tie Bröder, med densamma efter intagen last af tecel af. seglat från hemmet till Gotheborg, dit de anlände den 16. Sedan lasten blifvit forsäld, hvarför erhållts 253 rdr, voro bröderne fardiga att härifrån afgå fredagen den 18 dennes vid middagstiden, då en för dem okänd kar!, som sade sig vara hemma på Tjörn, kom ombord, hvarvid han begärde att få åtfölja såsom passagerare, hvartill bröderne åfven samtyckte. På estermiddagen afseglade båten med god vind. Utkomna på sjön framtog passageraren en butelj bränvin, bvarmed han frikostigt trakterade, derunder han förstod att locka ur båtfolket buru mycket penningar som fanns ombord. Slutligen anlitades buteljen så flitigt att när skymningen inträffade, hade båten kommit ur den rätta kosan, så att bröderne icke visste, hvar de befunno sig. Passageraren bade då er judit sig att lotsa farkosten uti rätta farleden, men enär mörkret i detsamma iafoll. hade man sökt land, troligen vid samma ställe, der båten blifvit funnen. Axel hade derefter gått ned uti plikten, der han lagt sig uti ena kojen, hvaremot Carolus och passageraren stannat of vanpä. Axel hade väl något senare förnummit buller på däcket, men icke fäst sig härvid, ty han trodde att brodren och den fremmande hade att syssla med segeln. Om en stund kom passageraren ned uti plikten, som Axel trodde för att lagea sig, men i detsamma erholl han af fremlingen ett så svårt slag för pan nan med en yxa, som låg i plikten, att han ögonblick ligen förlorade allt medvetande, hvilket varade till lördag förmiddag, då han åte sick sans. Hans första tan ke dervid var att komma upp genom pliktluckan, hvilket han äfven försökte, derunder ban ropade på hjelp, men luckan var utvfån tillstängd. Gripen af södtvislan anstrangde han alla sina krafter för att bryta upp luckan, som slutligen lyckades, då han bad om vatten, men förgäfves. ty grafvens tystnad omgaf honom. Utmattad at blodförlust och ansträngning kröp han tillbaka uti kojen, bvarefter han ånyo blef sanslös, bvilket tillstånd fortfor tills tulltjan-tpemännen kommo ombord och återställde de nära på slydda hfsandarna. Axel Olsson har jemväl upplyst, att hans mördade broder bade hos sig 231 rdr, som man icke kunnat få reda på, enär liket blifvit plundradt af mördaren, som Axel uppgifvit ha varit klädd i blåa sjömanskläder ocn blankhatt. Samme person hade rödgult hår, stora röda polisonger samt fel på högra ögat. Vid af tulbjenstemännen sedermera anställd undersökning på Hällsön har anträffats mellan bergsklipporna, i närbeten af den funna båten, en mängd klädespersedlar, bomull, bomullsgaro, socker, kaffe, tagvirke, m. m, hvilket allt igenkändes af Axel Olsson såsom bans och den mördade brodrens tillhörighet. Således bade farkosten blifvit plundrad på alla redbarheter. Efter den beskrifning Axel gifvit på passagerarens utseende, misstänkte man med skäl för brottet en per son vid namn Johannes Johansson, som är son till åboen Johannes Andersson på Hällsön och hvilken åtskilliga gånger varit tilltalad för lurendrejeri och slagsmål m. m., men alltid lyckats att slingra sig undan, Då Johanssons föräldrar och syster förnummo dessa misstankar, visade de sig till en början sturska, men modet föll soart, hvarvid de under tårar bedyrade, att Johannes icke kunnat begå en sådan illgerniog. Utan kronobetjeningens biträde tilltrodde man sig emellertid icke att anställa husvisitation hos den misstänktes sader. Sedermera har det likväl visat sig, att Johannes då troligtvis hölls gömd i föraldrahuset, anär en öke stock försvann från ön matten mellan söndag och måndag, hvadan man har all anledning förmoda, att ban med denna farkost satt sig öfver tll fasta landet, hvarefter han begifvit sig hit, för att bärifran sjöledes undkomma till utrikes ort. Men försynen hade annorlunda beslutat, ty såsom redan är näwmndt, har missdådaren i lördags blifvit gripen af kommissarien Göthe, polisösverkonstapeln Qvistgård och J. Jobanssun, af hvilka den Senare, tillhörande spavanne polisen, i främsta rummet tillkommer forijensten att ha upptäckt och igenkånt brottslingen, då ban stod i samtal med en person på s. k. brobänken vid varfvet Kusten. Utanför detta stalle på revieret låg elt amerikanskt skepp, der han varit ombord dagen förut, för att med denna lägenhet inom några dagar oszå till Förenta Staterna. Vid afvisiteringen i vasten påträffades 100 rdr insydde uti kalsongerna och 39 rdr 16 sk. res hade han uti en plåndok. Vid med denne mördare och röfvare samma dag på aftonen i pol skamwaren anställdt förhör lar han ha afgifvit en uppriktig bekännelse om hela det af honom föröfvade rysliga brott, men då under-ökningen skedde Iinam IVeLta dörrar uunna aftar dalfänn da 8