Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 maj 1855, sida 1

som du ser, och frisk och glad och tacksam mot Gud och hela verlden. Ser du inte hvad det lidit på arbetet! I morgon så här dags är det färdigt, och sedan hvila och helsa, och beröm och pengar! då först skall man rigtigt lefva upp på nytt! — Hedvig, sade Claes, smittad af hennes munterhet, det der trollets bekantskap mäste du nödvändigt ställa så till att äfven jag får göra, åtminstone för att få tacka det för din skull. — Jo, försök bara! menade Hedvig, så blir han ond och försvinner genast, alldeles som du mins salig mor berättade om sin far när de fattiga ville tacka honom för den esterskankta tionden. Ack, hvad den gubben måtte varit rar, Claös! — Än våra egna föräldrar då, hur mycket godt verkade ej de i all tysthet och fattigdom? återtog brodren, det är en sällhet att tänka på hur ädla de voro! — Ja, visst! man borde vara mycket bättre sjelf när man växt upp under sådana föredömen, svarade Hedvig. Syskonen voro nu inne på ett kärt och aldrig nog alhandladt kapitel: det gamla, dyra barndomshemmet i den torftiga, och dock så rika, kaplansgården, der gudsfruktan och med den äfven allt annat godt och sornojande bod