Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 maj 1855, sida 1

de. Sådana stunder och minnen gjorde dem alltid lyckliga, och, tron mig barn! de åro också guld värda! Men Claes fick ej så dags på dagen dröja länge hos sin syster. Han måste åter bort till sitt arbete, men lemnade henne denna gång med gladare känslor än han kommit, ehuruväl de ännu förbittrades af Hedvigs påstående att hon oviskorligt måste vaka äfven denna sista natt för att få klädningen färdig på morgonen, som hon lofvat grefvinnan. Ester du då ej kan afstå derifrån kommer jag som vanligt igen till natten och läser för dig, sade brodern, men jag hoppas för din skull, lägg väl märke dertill, att icke sedan behöfva göra det på sådsna timmar. — — — Hedvig sydde emellertid med gladare mod ju längre det led på arbetet, och mot qvällen infann sig doktorn som han lofvat, räckande henne, med nyter uppsyn, ett bref från grefvinnan, innehållande en vanlig uppmaning att instöka natlarbetet, eftersom doktorn försäkrat att just detta eljest kunde bli vållande till att ej kladningen blef fullbordad, en olycka som grefvinnan ingalunda ville tänka sig. För att bevisa, hette det vidare, hur gerna jag å min sida gör allt möjligt, endast fordrande att ni å er uppsyller de billigaste anspråk, skall ni till och med slippa att hitsanda