Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1855, sida 1

— Ack nej, bästa doktor, gör det ej! — ätertog Hedvig lisligt. — Jag ber så innerligt! Grefvinnan är orolig nog ändå för min skull. — Eller bröstlappens, kära barn! — rättade doktorn. — Arbeta då i Guds namn, om det kan lugna er; men tag ordentligt in af ett medikament, som jag skall straxt skicka hit. Mot qvallen kommer jag sjelf åt r lör att se hvad det gjort. — Ack, min herre, hvilken godhet — utbrast Hedvig med tårar — Gud välsigne er! — Se så, se så, vän lilla, stilla sig! Hvad är det att gråta åt, eller tala om, att en lakare ger föreskrifter åt sina patienter? Kan hon säga mig hvad han eljest skulle ha att göra? ... Godt det bara alltid ville hjelpal — Och med en hjertlig handtryckning aslagsnade sig den redlige, menskovänlige mannen — som kanske haft och har få sina likar — tillade mormor med rörelse och eftertryck. Min syster.och jag sågo betydelsefullt på hvarandra. (Forts.)