neral Bosquet, den egentlige segraren vid Alma och Inkerman och som ådagalagt så stor militärisk duglighet. RYSSLAND. På ingen del af detta vidsträckta rike hvila krigets bördor med sådan tyngd, som på Polen. Ej nog att rekryteringar härja landet värre än pesten och bortrycka allt dess vapenföra manskap; alla materiella hjelpkällor, som Ryssland kan uppleta äfven inom den enskilta eganderättens område anlitas; godtyckliga bankförordningar och andra sugande sinonsätgarder höra till ordningen för dagen. Det är en skärande tanke, att det olyckliga Polen måste lemna sina bästa krafter till ett krig, hvars för Ryssland lyckliga utgång skulle blifva Polens förbannelse, beseglingen på dess eviga träldom. De truppmassor, som äro hopade i Polen, äro ganska ansenliga, äfven om de ej uppgå till 400,000 man, såsom en korrespondent till Ind. Belge uppgifver. De bestå till stor del af Rysslands mest krigsvana trupper, gardestrupper, regementer, som kämpade i Ungern 1849. De äro uppställda så, att de bilda starka linier mellan fästningarne Modlin, Zamosc och Demblin (af Ryssarne kallad Sewangorod). Arm6en, som skyddar Östersjöprovinserna, uppgifves af nämnde korrespondent till 120,000 man och kommenderas af general Siewers. Angående den anbesallda nya rekryteringen i sjutton af Rysslands mest folkrika guvernementer och som skulle sträcka sig till tolf på tusen själar, förtjenar anmärkas, att under den tid Ryssland bestod sin blodigaste strid — den mot Frankrikes förste kejsare — uppgick rekryteringen blott till 6, 8 och en enda gång till 10 själar på tusen. Den förstärkning, ryska hären erhåller genom denna nya rekrytering, anslås till öfver 200,000 man. AU— ——t— d