Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1855, sida 2

—— ————— ———— en gäng hällit på att förgås och få lungsot af dans! Men jag förstår! hon är en värdig elev af sin mästarinna, åt hvars hämndfulla intriger hon utan tvifvel lånat sig, för alt i sista stund gäcka och sätta mig i forlägenhet . . . dock skall hon, vid Gud, få ångra det! Jag låter icke så ostrafladt leka med mig! — Af nåd, fru grefvinna, tro j min arma syster sa illa — bad Meijerson med så djupt och orgset allvar, att det stiliade utbrottet af grefv nnans vrede, — Hon låg till sängs af biost idande flera månader förlidet år, och har aldrig derefter varit fullkomligt återställd. Jag vet ej i hvad mån det trägna arbetet nu kunnat försämra henne, men i natt, då jag efter vanan satt och läste högt medan hon sydde, fick hon på nytt ett häftigt anfall af blodstörtning, hvilket jag fruktar snart kan återkomma om hon ytterhgare nödgas anstränga sig. — Men, min kära Meijerson, hvad är det då för stora ansträngningar ni talar om? Litet peribroderi! Jag får säga att jag icke trodde er syster skapt att göra ingenting. — Nädigaste gresvinna! — återtog ynglingen med dyster och naturlig värdighet — äfven den lagste och fattigaste har behof af hvila när sjukdom kommer, och min syster är icke eljest kand för att älska sysslolöshet. Till och med nu, så svag hon är, envisas hon, om jag skall