Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1855, sida 1

att sluta arbetetet åt fröken, som hon ingalunda ville narra, och sedan var det ingen småsak att på så kort tid kunna fullborda en dragt af den beskallenhet, som grefvinnans. Med yttersta möda hade dock den stackars flickan hunnit så långt, att endast en del af det fina perlbroderiet återstod när hon, utmatiad af nattvak och ansträngning, plötsligt fick ett anfall af sin förra bröstsjukdom, två eller tre dagar innan den omtalta festen, som sysselsatte hela Stockholm, skulle ega rum hos den utlåndske ministern. Förskräckt och tvertemot Hedvigs vilja, som ännu hoppades ega krafter nog att fullborda den dyrbara sömnaden, ilade Claes Meijerson till grefvinnan för att anmäla olyckan och bönfalla om sin systers befrielse från det åtagna arbetet, hvilket under sådana omständigbeter kunde kosta hennes lif. — Hvad hör jag? utropade grefvinnan i yttersta hältighet och bestörtning — är det så bon vill hålla sitt löfte . . . så som ni båda visen er tacksamhet för min goda assigt att sramdraga henne, en okänd varelse, ur sin ringhet och göra hennes lycka framför andras, som redan utmärkt sig och tällat om min ynnest. Tala om att dö af sitt nattvak och ondt i bröstet! Och det med mig, som i flera veckors tid får vaka på baler och super och mer än