Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1855, sida 1

Den 26 Mej. Den närvarande dyra tiden, d. v. 5. de ovanligt höga priser på alla lifsförnödenheter, som äga rum hos oss så väl som i andra länder, utgöra föremål för många bekymmer och klagomål. Med all den befogenhet, som finnes för dessa klagomål, särdeles ifrån deras sida, hvilka hafva sina en gång för alla bestämda årliga inkomster, kan dock förhållandet blifva af en stor frukt för vårt land, derest våra jordbrukare rätt begagna sig af den gynnsamma konjunkturen för deras produkter. Utan att för tillfället vilja återkomma till frågan om anledningen till de höga priserna, för att undersöka om den ligger i kriget, i den hämmade tillförseln från Europas företrädesvis sädesbärande länder, från föregående års svagare skördar, från den större konsumtionen eller från alla dessa omständigheter förenade, vilja vi endast anmärka, att hvilka anledningarne än äro, finnes all sannolikhet för det antagande, att de skola fortfara icke blott detta år, utan äfven åtskilliga år härefter. Hvad särskilt Sverge angår, så är det gifvet, att då förbättrade kommunikationsanstalter skola med största lätthet föra våra jordbruksprodukter från den ena delen af landet till den andra, och då vår spanmål nu begynnt erhålla en stadig utländsk marknad, så skola priserna inom landet alldrig kunna blifva så ojemna som förr och alldrig falla så lågt som sörr kunde ske, vid ett enda års mera rik skörd, emedan vi hafva öppna afsättningsorter för allt vårt öfverflöd i denna del. Under sådana förhållanden, böra de svenska jordbrukarne låta sig angeläget vara, att med all kraft uppdrifva sin produktion så väl i jordbruks som ladugårdsprodukter, och sålunda göra sig till godo de stora tillgångar, som vårt lands jord, rätt skött, kan lemna. Vi aro — det är sannt och glädjande att omtala — på en god väg i detta hänseende, hvadan vi ock blott under förlidet år, då skörden likväl ej på alla orter var öfver medelmåttan, exporterade öfver en million tunnor säd, men mycket återstår ännu, innan vårt jordbruk nått den höjd, dit det bör komma; ja vi våga tryggt påstå att på de alldraflesta landtegendomar i Sverge skördas icke en fjerdedel af hvad der kunde skördas. På många orter finnas dessutom ofantliga odelbara fält, hvilka en gång skola bära rika skördar, under det de nu ligga såsom ofruktbara moras och kärrtrakter. Man har i allmänhet anmärkt mot det svenska jordbruket, att det blifvit för mycket utsträckt på vidden, hvarigenom icke nog kraft kunnat användas på hvarje särskilt del. Den driftige jordbrukaren har i första rummet sett sig om efter fält att nyodla, och har derigenom ofta försummat att rätt sköta såväl den gamla åkerjorden som den nya odlingen, sedan denna en gång blifvit uppbruten och med