Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1855, sida 1

du skulle ju ej åtaga dig mer än du kunde hålla, var det sagdt, och jag vill just se hvad som kunde göra henne vred på mitt lilla hjertegryn. Friskt mod bara, Hedvig! Nu är det intet annat än drömma om nya segrar, sedan du vunnit den första, annars blir jag på fullt allvar ångerköpt öfver att, i all välmening, hafva rekommenderat dig. — Ack, nej, älskade bror — sade Hedvig — förlåt min barnslighet. En sak, som du beredt, kan ej annat än bringa mig lycka — jag var bra otacksam, som för ett ögonblick kunde glömma det. Måtte jag bara kunna arbeta så i härdigt, som det benöfs, och jag lofvar att jaga bort alla tråkiga grlller. — Men du får inte anstränga dig för mycket, Hedvig — förmanade hennes bror. — Besinna hur nyss du varit illa sjuk. Tag hjelp, jag ber dig och lät mig till en början betala den. Sedan skall jag nog kralva ut min sornär du får sömmat ihop ditt första kapital. — Tack, käraste Claes, som alltid är fårdig att med egen försakelse, jag vet det nog, på mig, stackars odugling, offra största delen af din dyrt förvärfvade, måttliga fortjenst, men denna gång kan jag verkligen ej begagna mig af din godhet. Det arbete jag nu emottagit måste jag nödvändigt fullborda på egen hand,