Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1855, sida 2

4180TALUet I Sia UTAFMMCT, fornatla sig sOrlåktarne al det tredje Banförslaget, eller Skarabanan, allt sedan det remarkabla mötet i Mariestad den 2 förlidna Mars, fullkomligt stilla och neutrala. De handla deruti, tvifvelsutan, fullkomligt rätt. las. delar med dem öfvertygelsen, att saken sjelf och icke personlige insinuationer till slut skola segra. Vi bekänna oss till den lära i Jernvägsfrågan, som icke tillåter andra krokvägar, än dem, lokalen gör nödige, och som godkänner förläggansdet utaf Rikets störSta och vigtigaste Jernbana i den riktning, som äger de mest förmånlige lutningsförbållanden, hvaraf fördelarne af minsta anläggningsoch underhållskostnaden samt minsta fragtumgälden uppstå, och som derjemte genomgår Länets bördigaste trakter, låtande de andre, mindre bördige, afvakta den tid, som måste uppstå, då desse genom sidobanor få sina relative anspråk uppfyllde. Vi hacva hört sägas, att en kraftig man inom den Kongl. Committn redan bestämt sig för ofvannämnda lära och beslutat förorda Skarabanan, hvars sullständiI ga undersökning blifvit utaf en bland Vägoch Vattenbyggnads-Corpsens yppersta män förrättad, så att tvifvel icke eller lärer åga rum derom, att ju icke denns Corps utmärkte Chef till denna undersökning jemvål lemnar sitt fulla förtroende. I De personer inom provinsen, som hylla öfvertygelI sen om iillerkännandet af ett slutligt företräde ät Skarabanan, hafva, utom ofvannämnde skäl härför, tänkt sig svårigheten, att ej säga omöjligheten för Herrar Committerade att förorda Westgötha Hufvudbanans I anläggning i den ytterst svåra och kuperade markea I 3 mindre mellan Snipebro och Wårgårda samt mellan Klefva och Wärgårda, än äfven på en stor väglöcogd af der föreslagne baners sydliga rigtning inom Skaraborgs Län. De nasva icke eller tänkt sig en krok på den stora Hufvudbanan åt öster, för att tillsredsatalla Jönköpings eller Fahlbyggdens intresse, mojlig. då nagon sigobana till Jönköping ej är ifrågasatt, då uppodliag af mossmarkeroe a Fahlbyggden omöjligen kan, i afssende på gagnet deraf för det allmänna och jordens naturliga productivitet, jemföras med lerbyggdea å de stora Westgöthaslätterne, hvilka Sednare inom Riket harva sin like allenast uti de Skånska slätterne och då förespeglingen, att våra Jernvägar skulle bereda sragt för kalksten och skiffer synes mera på roljeri, än med manligt allvar vara framställd. De begrundansvärda olägenheter vidlåda jemväl Billingsbanorne, att de, såsom gående utmed Länets största bergshöjder, ej mindre äro för Bantrafiken inom Länet i allmänhet mindre åtkomlige, än äfven måste under vintertiden blifva ytterst bluttstälie för en binderlig snösamling, hvilken utmed Billingen och Mosseberg plägar förefinnas, sådan, till något hinder, ingen äger rum å Wadsboeller Westgöthaslätterne. Vi anse för landet och Länet t. o. m. olyckligt, om Hufvudbanan skulle tvingas att göra krokvägar samt förläggas på ojemn, kuperad och mindre bördig mark, i stället för i rak rigtning, å jemn och bördig jord. På den princip, som nu kommer att antagas, beror derföre, efter vär öfvertygelse, helt och bållet huruvida man äger hopp att se den välvilja, Rikets Ständer hittills ådagalagt, för att lemna landet delaktighet af det oförlikneliga communicationsmedlet Jernvägar, kommer att afsvalna, eller fortfarande vid stundande Riksmöten visa sig vid lif. Ett skäl, bland andra, för krokvägarnas möjlighet, trots desse och den svårare marken, uppgifves, berättas det, inom ett visst parti, eller nödvändigheten att bevara Trollhätte Canal-Bolags intressen, de der anses fordra Hufvudbanans förläggning, så långt mojligt är, siåa Wenerns kuster. Vi kunna likväl icke föreställa oss att, ehuru nämnda Bolag är mycket mäktigt, det skall kunna så inverka på höga vederbörande vid frågans slutliga osgörande, att Hufvudjernbanan inom Länet varder förlagd i den rigtning, att 3 af dettas arealvidd och folkmängd skulle komma att befinna sig på den ena, och 4 deraf på den andra sidan Jernbenan. Förfäktarne af östra Billingsbanan hafva i deras skrift till Konungen förklarat, att yttrandet till Kongl. Maj:t af Mariestadsbanans förfäktare derom, att från denna bana vid Klostret kunde en bibana ledas till Skofde och Hjo, ,innebure mera hån, än sansadt allvar, då det ,nära 600 fot höga Billingsberget är belaget mellan Klostret och desse städer. Vid nu nyligen, på den Kongl. Committns föranstaltande, hållen undersökning är utrönt, att uti den genom Billingen befintliga dalsänkning mellan Klostret och Sköfde, jernväg kan anläggas, ehuru med svåra lutningsförhållanden, eller I på 50 emellon Klostret och Djeknekrogen och I på 62 emellan sistnämndaställe och Sköfde, Bland de tillstymmelser, srivillige eller ofrivillige, som på sednare tiden tillkommit alltsom opinionen inom landet till förmon för Skarabanan tagit mera fart, vilja vi slutligen anföra dels blott 2:ne omständigheter, bland den mängd dylika vi antecknat under genomläsningen af Herr Landsböfdingens, s. d. SiatsRådet Sandströmers underd. Utlåtande till Kongl. Mej:t i Jernvagsfrågan, dels ock deskassenheten af i Götheborg förfärdigad och i Jönköpiogs-Bladet mycket lofordad Charta, som är beräknad att utvisa, bland annat, de serskilda liniernas utstakade rigtningar inom länet. I första afseendet, så innehåller Herr s. d. StatsRådets utlåtande det misstog, att Skarabanan kulle vara 1,100 alnar längre, och Billingsbanorne 1,100 alnar kortare, än i verkligheten är händelsen. Uilåtandet ionehåller nemligen den uppgift, att Banorne sluta vid Wårgårda; men Skarabanans slutpunkt inträffar omkring 1,100 alnar närmare Alingsås. Billingsbanans uppgifoa läge måste derföre rätteligen ökas med nyssberörda vägsträcka. — Till stöd för verkligheten af detta förhållande, kunna vi åberopa intyg från den person, som undersökt Skarabanan. Den anmärkta väglängsskillnaden kan anses i verkligheten ingenting betyda, men torde dock förtjena bemärkas, Jå man från andra håll synes fästa så stor vigt vid småsaker. I ofvannämnda utlåtande är serskild omnämnd, såsom vigtig. den omständighet, att åtskillige innevånare inom Elfsborgs Län förordat Mariestadsbenan; men i samma utlåtande förbigås den sanning, att en större mängd af samma Lans Innevånare, deribland större delen af Ståndspersoner och Borgare i Alingsås Stad, förordat Skarabanan, ehuru skrifterne från desse jemväl funnits bland de tillgänglige handlingarne. Den ofvannämnda Chartan, deraf troligen exemplar offentli.en förevisades vid det renommerade mötet i Jönköping, iunebåller många origtigheter, hvilka i det hela taget, vål ingenting kunna betyda, men dock äro j viss mån betecknande. Sålunda är östra Billingsbanan antecknad att hålla