tan markeradt, såsom icke alls besvärande Billingsbanorne. Detta är en löjlighet, då hvar man i dea orten vet och en hvar tviflande kan förskaffa sig visshet derom, att marken på flera mil derstädes är af Svältornas natur, eller den sorgliga beskaffenhet, att den endast i högsta nödfall borde kunna ifrågasättas för Jernvägsanläggning, än mindre dertill liksom uppsökas, med sörbigående af bördiga och jemna trakter. Det förord, ofvannämnda karta erhållit i Jönköpingsbladet för den 31 förl. Mars, att innefatta, som orden lyda, ett förtjenstfullt och ganska intressant företag. torde, efter ofvanstående korta resums, förtjena att till sitt värde betydlizen reduceras. Ju flere enskilda intressen i och utom Länet låta höra sig, för att söka medverka till den ifrågakomna bufvudbanans ryckning till höger eller vänster, desto klarare måste, efter vår öfvertygel-e, framstå nödvändigheten att lägga denna bana i den naturligaste riktningen, den rakaste vägen, för att sedermera genom bibanor få sammanbundne de orter, som, för beva rande af statens bögre intresse, icke kunnat hugnas med hufvudbanans gång deröfver; och då ofvannämnda raka riktning derjemte innefattar den jemnaste marken och går öfver länets bördigaste trakter samt medför minsta onläggningsoch underhålls-kostnader. våga vi hysa det hopp, att denna riktning blir gillad, så att den första, stora Jernvägsprincipen, hvilken, snart nog, kommer att af Regeringen etableras, blifver en princip, som tillfredsställer, icke de underordnade småintressena, utan Statens större intressen.