Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1855, sida 1

Klippan den 19 Maj 1855. (4,945) J. P. A. SCHMIDT. Utrikes Nyheter. KRIGSTEATERN. Bref från Krim af den 5 Maj beskrifva den nye franske öfverbefälhafvaren Pelissiers första vapenbragd på rysk I jord: den förut omnämnda erofringen af de siendtliga embuskaderna på venstra flygeln, hvarvid Ryssarne förlorade nio mörsare. Sedan Canrobert och Pelissier besigtigat ställningen, kommo de till den öfvertygelse. att man ej på bekostnad af en mangd menniskolis skulle hindra Ryssarne i deras arbeten, utan låta dem fullborda sina verk, och derefter angripa och försöka taga dem. Förlusten i detta sednare fall beräknade de i hvarje I hänseende böra blifva mindre. Klockan 11 om natten mellan den 1 och 2 Maj lät Pelissier tre kolonner under generalerna de Salles, Bazaine och de la Motterouge i all tysthet utrycka. Ankomna till de siendtliga positionerna angrepo de dem i slank och front med sådan häftighet, att deras försvarare omöjligen kunde hålla stånd, utan i ögonblicket måste utrymma ställningarne och qvarlemna de till deras armering bestämda mörsarne. Under en fruktansvärd eld satte sig nu genikorpsen under öfverste Guerin i besittning af de fiendtliga verken och förvandlade dem, genom att flytta skanskorgarne till andra sidan, till en försvarsposition för Fransmännen, hvilken redan framemot morgonen var temligen i stånd att erbjuda skydd och förenades med tredje parallelen. Fransmannens förlust i denna strid beräknades till inemot 170 döda, bland hvilka öfverste Viennot af främlingslegionen, samt 600 sårade. Men fienden, inseende vigten af sin förlust, gjorde snart anstalt att ätertaga positionen. Den 2 Maj kl. 4 e. m. utryckte en stark kolonn frivilliga af ryska elittrupperna; deras plan var att öfverrumpla Fransmännen, och detta var ej långt ifrån att lyckas, ty 25 eller 30 af de beslutsammaste hade redan framsmugit helt nåra, när posterna ropade i gevär. Då Ryssarne funno sig upptäckta, gjorde de ett ursinnigt angrepp, men blefvo hjeltemodigt tillbakaslagna. Flera kompanier af I:sta gardesvoltigeurregementet förföljde fienden med bajonetten, men hanfördes af stridens hetta att sramrycka längre än de voro besallda och ledo någon förlust. Sedan dess hafva Ryssarne på denna sida förhållit sig stilla. General Canroberts officiella rapport om samma strid har följande lydelse: Herr marskalk! Min telegrafdepesch af d. 2 Maj underrättade er, att våra trupper angripit och eröfrat ett kontra-approcheverk, som fienden hade uppfört framför vår venstra anfallsfront. Detta verk var af betydligt omfång. Det bestod af tvenne brutna linier, åtskiljda af ett 40 metres mellanrum, och stödjande sig med sina yttersta punkter på naturliga terränghinder. Genom en djup graf var det förenadt med centralbastionens lynett och hade en armering af nio mindre mörsare, hvilkas eld allvarsamt besvärade våra arbeten. Denna framskjutna ställning var för fienden af stor vigt; han kunde derifrån med sitt artilleri förstört ett af oss nyligen uppfördt batteri med deromkring liggande verk, samt bestrukit våra mot mastbastionen rigtade löpgrafvar. Vi måste alltså hindra Ryssarne från en stadigvarande besittning af denna vapenplats, ochvi beslöto anfalla dem, så snart arbetena framskridit tillräckligt, för att åtminstone till någon del skydda oss mot platsens eld. På min befallning anordnade general Pelissier anfallet, hvars utförande anförtroddes åt divisionsgeneralen de Salles, understödd af generalerna Bazaine, de la Motterouge, Rivet samt trancheemajoren, öfverstelöjtnant Raoult. — Den 1:ste Maj kl. 10 på aftonen, i det ö