I I ta Utrechtsammet till seten hos — ska ministern midt emot hvars hotel ni lärer bo? — Tiden är mycket knapp — svarade Hedvig tvekande. — Det vet jag förut — inföll grefvinnan med någon otålighet — och fordrar endast ett bestämdt svar på min fråga. — Nådigaste grefvinna, förtörnas ej! — återtog Hedvig — men innan jag vågar afgifva det, måste jag utbedja mig att få höra hur myeket arbete Ers nåd befaller nedlagd häruppå — broderierna brukas så olika. — Några fina stickningar i ägta perlor på bröstlappen och ärmarne är allt hvad som behöfs — sade grefvinnan — det öfriga kan ni sjelf bedömma. Hedvig besinnade sig ett ögonblica. — Jag nekar ej, Ers nåd — utlat hon sig — att det blir svårt, ensam som jag ännu är, att på mindre än fjorton dagar medhinna ett sådant arbete, men jag skall göra mitt ytter: ta att förtjena Ers nåds godhet och vågar hoppas att mina bemödanden skola lyckas. (Fc ris.)